Mosters gull

Så igår var jag ute och käkade med vänner från längesen. Det dokumenterade jag exakt noll. Men trevligt var det! Dock hände något med min röst på vägen hem och idag är det inte en självklarhet att prata överhuvudtaget.

Det gör jag naturligtvis ändå för imorse tog Signe och jag flyget till Cleo-familjen. Längre än två veckor kan man faktiskt inte vänta. Jag hade velat ha med pojkarna och Jonas också, men det gick inte att försvara kostnaden för en så kort tripp. Signe var i vanlig ordning en stjärna på planet. En snorig stjärna. Också i vanlig ordning.

Erik hämtade upp oss och sen fick vi träffa gullungen som jag har en plan om att sno med mig hem. Titta så liten och god! Mosters gull som sussade sött på mitt bröst en lång stund. Hur gör folk för att känna sig klara med bebisar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s