Dags att knipa

Det har varit lite klent här i veckan. Ibland händer det saker som påverkar en och man blir så trött inombords att all lust bara går ur en. I onsdags kanaliserade jag i alla fall den känslan genom att springa fem kilometer. På löpband bara, men det är bra nog för mig. Och första gången jag sprang överhuvudtaget på x antal år om man man bortser från de där småvarven när jag var på jympa för några veckor sen.

När jag var på just nämnda jympapass och också nu när jag sprang insåg jag att jag nog varit lite väl styv i korken när jag jag pratade med Millan för några veckor sen. Då pratade vi om kroppen efter att ha fått barn och jag var tacksam över att inte ha fått några problem med att hålla tätt. Visst kanske knipa lite extra om man nyser, lyfter tungt och sådär, men inte annars.

Så gick jag så på det där passet och där kom jag på att jag inte ansträngt mig fysiskt sen jag fick Arvid. I slutet när det var jättemycket hopp och grejer kände jag att nehej, det här gör jag inte alla hoppen på om jag vill fortsätta vara torr i trosan. Och när jag sprang och ville öka hastigheten den sista kilometern var det bara att kapitulera och springa med mer modest fart.

Så när ni minst anar det när ni pratar med mig så sitter eller står jag och jag gör knipövningar. Bra påminnelse det där att träna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s