Att inte vara bjuden på kalas

Det är en sån hemsk sak, att alla barn inte ska bli bjudna på kalas. Jag har varit med om det en gång när jag gick i ettan eller tvåan. Det var Katrin tror jag hon hette som fyllde år och bjöd hela klassen. Utom mig. Det blev stort rabalder bland alla barn och fröken och säkert föräldrar också. Det togs upp på klassrådet och konsensus var att det inte var ok. Så jag fick en inbjudan i efterhand och gick nog också på kalaset. Jag minns inte hur jag kände det, om jag var jättesårad, ledsen eller bara besviken.

Det jag undrar mest med just min icke-inbjudan är hur tjejens föräldrar tänkte när de exkluderade ett barn? Tänkte de att jag nog inte brydde mig eftersom jag inte brukade leka med Katrin och inte tillhörde de ”svagare” i klassen? Jag vet inte, men jag hade gärna frågat dem idag om jag träffat på dem.

När Arvid har sitt barnkalas är inte alla bjudna heller, men det är å andra sidan bara några få barn från förskolan som han velat ska komma. Och att bjuda in över 20 ungar när han bara vill ha ett litet kalas blir också konstigt. När han är större är det skillnad. Då blir det stora kalas, men än så länge räcker det gott med att bara bjuda bästisarna.

Arvid är på kalas idag och Adrian ville så gärna följa med. Han satte på sig sina stövlar och ville ha hjälp med jackan. När jag sade att han skulle vara hemma med mig och pappa gå med Arvid tog han paketet och sprang iväg och sen när Arvid gick grät han. Som tur är var han lättröstad/mutad – jag hittade några godisbitar från något lördagsgodis i en påse i skåpet och gav honom..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s