Oförlåtligt

Jag blev så glad när jag hittade en påse godis jag glömt i skåpet. Liten påse, men ändå! Så jag satte mig framför Glamme och tryckte i mig en efter en ända tills det som inte fick hända hände. Jonas hände. Han tog påsen och bara vräkte i sig de sista. De sista. Visst, det kanske bara var två eller möjligtvis tre kvar, men ändå. Han tog alla. Alla.

img_1466

Typiskt spår av katt

Fedden är inte längre så ung. 10 år fyller hon om tre veckor. Fortfarande liten som en ungkatt, särskilt efter att hon friserades för några veckor sen och ett par hekto päls hamnade i sopen. Klippningen gjorde henne fantastiskt mer gosig och kelsjuk än på länge och nu är det inte mången kväll hon inte ska upp till mig i soffan eller ligger och väntar i sängen. Det senare låter kanske lite konstigare, men ska inte läsas annorlunda än att hon ligger och sover på Jonas plats och börjar spinna när jag kryper ner på min sida sängen. När Jonas kommer upp brukar hon hoppa ner illa kvickt. Alla i familjen är inte lika förtjusta i hennes sällskap skulle man kunna säga.

Barnen tycker desto bättre om Fedden och ”Dedde” tillhör Adrians första ord. Hon är som alla förstår ungefär lika sugen på deras sällskap som Jonas är av hennes dock. Det avskräcker inte Adrian från att försöka få tag på henne när hon gömmer sig bakom en gardin eller under sängen eller var det nu månde vara. Turligt nog är hon kanske världens snällaste katt och har aldrig rivit eller bitit ens mot barnen. Gullkatten.

På gamla dar verkar hon dock ha tagit efter Nymfen och fattat tycke för tulpaner. Spår av katt nedan alltså..

img_1454

Knäckebröd ftw

Som barn förstod jag inte hur man kunde vilja äta knäckebröd som förstaval. Det var en sån sak som var lika konstig som varför vuxna åt mat när det fanns godis och glass. Pappa åt alltid knäckemackor och farmor och farfar hade både hårt och mjukt bröd till frukosten. Så knäckebröd fanns alltid och jag åt det, men det var mest i brist på bättre alternativ.

Nu är det en annan sak och jag kan mycket väl äta knäcke till frukost såväl som lunch eller middag eller kvällsfika. Brungräddat helst. En knäckemacka med ost eller korv – nam nam. Och precis som när jag var barn bryter jag det i småbitar och lägger i yoghurten om det inte finns någon müsli eller flingor hemma.

En jul bakade jag eget knäckebröd och det blev vansinnigt gott så varje december har jag ambitionen att göra det igen, men det blir aldrig av. Kanske skulle göra det till en påsktradition istället. Påsken har inte så hög status hos mig och traditionerna är typ noll så det finns utrymme för det.

img_1452

En uuuuuunderbaaaar morgon

Låt mig berätta om min morgon. Jonas var hemma igen så han steg upp och kokade välling till kidsen. Sen släpade jag mig upp med min huvudvärk sen i tisdags (verkar ha släppt nu på kvällen) och drog på mig lite kläder. Duscha är för mesar.

Hämtade kläder på barnens rum och ner och kissa och reda ut mitt smutsiga hår och slänga på lite mascara och rouge. Mötte Jonas i trappan som var på väg upp för att hämta sin mobil innan han körde iväg till jobbet. Bråkade av Adrian sin blöja och på med en ny och passade på att byta byxor på honom. Ner på golvet med honom för att sätta på en tröja och då försvann han magiskt.

Struntade i att ett barn stuckit och borstade tänderna. Arvid kom in i badrummet och började klä på sig. Exakt allt kom bak och fram. Utom strumporna som jag hjälpte till med då. När Adrian hörde att min eltandborste var igång studsade han tillbaka eftersom han ju älskar att borsta tänderna. Eller så är det att suga i sig tandkrämen han gillar. På med tröja på minstingen och tandborstning på både honom och den stora.

Sätter in vällingflaskorna i diskmaskinen och ska hämta barnen för att åka till förskolan. Vi ligger väldigt bra på det med tiden nu och jag ser framför mig att jag kanske ska komma till jobbet med några minuters marginal till och med.

Kommer in i vardagsrummet. Inte en kudde eller dyna ligger i sofforna. Får ett smärre utbrott eftersom detta är något vi bråkar om varje dag. Inte så mycket för störigheten i att inte ha en soffa att sitta i eller att det blir stökigt utan för att Adrian när han springer i soffan flera gånger har trillat och slagit sig i karmarna så han fått näsblod och bulor i pannan. Förklarar för att Arvid att jag ska slänga sofforna medan jag städar undan. Konstruktivt värre.

Arvid sätter på sig ytterkläderna. Adrian springer rundor, men blir klädd han med till slut. Ut till bilen. Under gårkvällen snöade det ungefär en decimeter. Sen var det plusgrader innan det frös på igen. Dörrarna på bilen fastfrusna. Får inte loss Adrians dörr. Får kravla över Arvids stol med Adrian i famnen i för tighta byxor och spänner fast honom. Kravlar mig ut och Arvid sätter sig och vi kör iväg.

Bildörren fortfarande fast på förskolan så kravlingsprocessen upprepas. Smidig lämning där en av förskolefröknarna berättar att barnen är så imponerade av hennes pappa som är grek. Hon hade nämligen sagt till barnen att han hette Stavros vilket de alla hörde som Starwars.

Motorväg där bilarna kör i 80. Kan jag leva med. Är inte som att man sparar så mycket tid på att köra om och ha sig. Dessutom är det isigt mellan körfälten. Svänger av vid Lockarp och kör in i en rondell. Får sladd och halkar runt i rondellen. Inga andra bilar som tur är och lyckas hålla mig på vägen.

Kommer till jobbet fem minuter sen. Det finns kaffe.

img_1435

Lite konst på väggarna

Min farmor var väldigt duktig på att måla. Hon hade ett eget uttryck i sin konst. Under många år var det en av veckans höjdpunkter för henne när hon på lördagmorgnarna gick iväg till lokalen bakom Domkyrkan (och på andra ställen, men det är den jag minns bäst) och målade några timmar. Flera av hennes målarkompisar blev också nära vänner till henne. Med några av dem startade hon också en matklubb där de träffades hemma hos varandra och lagade mat och drack tillsammans.

Själv har jag inget större konstintresse, men uppskattar konst. Som liten var jag med farmor på olika utställningar mest hela tiden känns det som. Om vi så bara skulle till torget och köpa lite tomater så smet vi inom Konsthallen eller det lilla galleriet precis utanför. Idag är det sällan jag går på utställningar och det var flera år sen jag var på Louisiana till och med nu. Det har i och för sig en del med barnen att göra också.

Jag gillar egentligen att teckna och måla, men har inte på många år tagit mig tiden för det så nu är väl nivån inget att skryta med direkt. En dag dock. Då ska också jag släpa mig upp på morgonen och måla någonstans, men det ligger i framtiden. Och det är väl skönt att det finns saker man vill göra och utveckla även om man inte prioriterar det just nu.

Två av farmors tavlor som jag har på väggen:

dsc01956

dsc01958

 

Kalas på friskis

Ska vi göra ett nytt försök med kalasinlägget? Det var ju kalas för Nina som fyllde fyra i lördags. Förra året höll hon det på Leos lekland. Då stannade jag hemma med Adrian som varit krasslig ett tag så vi kände att det var onödigt att utsätta honom för ca etthundrafyrtio miljoner basillusker. I år hade de hyrt en sal på Friskis & Svettis. Så smart! Nina har två storasyskon och de hade också kompisar på kalaset så det blev en rejäl hög ungar.

I salen byggdes det hinderbanor, sparkades boll, lektes med rockringar, dansades limbo, lektes pjett (hur stavar man det egentligen, spontant tänkte jag piet, men det kändes konstigt det med) med mera. Och sen åkte Marco iväg ovh hämtade pizza som det dukades upp utanför salen och tårta på det.

Adrian sov när kalaset började, men han och Jonas kom mot slutet och lekte de med. Som sagt ett riktigt smart koncept med kalas i gympasal. Barnen rastas och ens hem är inte en krigshärd när barnen gått hem. Arvid kommer ha sitt barnkalas hemma, men så har han inte önskat fler än tre kompisar från förskolan och kusinen att komma heller. Det ska vi nog klara av att ordna hemma..

 

 

Ja men det var väl onödigt att hela inlägget försvann

Jag skrev ett blogginlägg om kalaset Arvid var på i helgen och de kalas som han ska ha sen, men så försvann det när sidan hängde sig och nu orkar jag inte. Blir lätt så när man inte fått sova på natten på grund av att man själv ligger och tänker och sen Adrian är en hostig sjukling och när alla väl sover är det dags att stiga upp nästan direkt och jobba. Jo så. Ni får hålla till godo med ett par blandade bilder istället.