Så mycket bättre idag

Vårdcentralen och tavegyl messade mamma från Kuba och uppmanade oss att ordna med till Arvid igårkväll. Så det var också min plan för morgonen. Men så sovs det ganska lugnt hela natten och idag har han varit mycket bättre så det har inte behövts.  

Parallellt med att jobba har vi spelat Star Wars-spel, men inte efter reglerna för ”det är tråkigt”. 

Vi har bakat pizzabullar till lunch, lagat pastagratäng till middag och så har det ätits glass. Inspirerad av sina favoritprogram har vi lekt Dora och Diego hur mycket som helst också. 

Och nu ville Arvid tro det eller ej bada! Helt på eget initiativ! Eller jag hade köpt badfärg till honom som han var nyfiken på. Win på det!


Svullnaden runt kopporna har gått ner och nu ser han mer ”normal ut” och har inte heller särskilt ont eller är kliig. Skönt för honom (och oss). Imorgon hjälper Anita till medan vi jobbar. Hon erbjöd sig direkt, men vi avvaktade hur han skulle må och nu verkar det ju bara vara topp så det blir perfekt!

Han har så ont

Det är synd om Arvid. Hans vattenkoppor kom inte i en liten snäll variant utan fyller hela hans lilla kropp till den grad att de nästan ligger på varandra. I ansiktet gör de det och det är tungt runt ögonen och munnen.

Lite glass går bra att äta och någon halv macka går ner men annars är det svårt just för blåsorna i munnen. Vi åt en kokos- och jordnötsgryta till middag idag som var mildaste mild, men han ville ändå ha yoghurt på sin. Liten. 

Annars är det händerna som varit värst idag vad jag har förstått. De har gjort ont så ont. Och Adrian som ju var febrig igår fick vara hemma han med idag. Bara det att idag mådde han bra och var helt på gång så Jonas fick svårt att underhålla honom samtidigt som Arvid låg i soffan och hade så ont att han grät. 

Han var ledsen nu på kvällen också och ville absolut inte smörja in sig med moussen som ska svalka bort kli och motverka infektioner. Det kliade nämligen inte hävdade han. Istället ville han väldigt gärna dansa sade han och det innebar i praktiken att han drog rygg och ben mot soffan i misstänkt kliliknande rörelser. Så innan läggning blev det lite mousse ändå. Förhoppningsvis mår han bättre imorgon och är inte lika ledsen framför allt. 

Att ha vattkoppor i huset

Igårmorse var det jag som gick upp med barnen och Jonas sov vidare i godan ro. Då var allt som vanligt med barnen. Ett par timmar senare kom Jonas upp och undrade om jag sett utslagen på Arvids mage. Utslag? Han var mycket lättklädd när han steg upp och hade sen fått på sig en ny pyjamas och då var det inga utslag.

Så jag kollade och såg tydliga tecken på begynnande vattenkoppor på bålen och några på ryggen. En halvtimme senare ett gäng blåsor till, nu i ljumskarna också. Ett par timmar senare såg man inte skillnad på en prickig korv och Arvid. Nu är han mer röd än vinterblekvit över hela kroppen inklusive ansiktet. Febrig och ledsen. Ont om något vidrör blåsorna vilket så klart gör det svårt att röra sig. En del ont bara i sig själva också. Kopporna i munnen gör att han inte ens kan ha sin älskade napp och tycker att till och med banan gör ont att äta. Glass går bra.

Så det är synd om vår lilla älskling. Än så länge kliar det inte, men det kommer väl när som helst. Och nu har Adrian också feber så vi får se om det är en effekt av hans förkylning som vi trodde var på väg bort, bara sovit-för-lite-förhöjd-temp eller första steget i ett utbrott för honom också. Får väl nästan hoppas på det senare så att båda får det avklarat nu. Gullisarna.

 

 

 

 

Hörrni jag påbörjade ju bara sammanfattningen

Vi fortsätter med årssammanfattningen tycker jag. April var inte en månad att höja till skyarna. Arvid hade kalas men det skrev jag inte om? Daniel tyckte jag verkade låg (vilket jag var) och jag började jobba. Jaja. Efter sjukstuge- och tröttmösseapril tog det sig tack och lov och vi fick två riktigt fina månader.

April
Lekplats (eller lekpark som det tydligen heter här) Vi hängde med kusinerna i  Stockholm
Lekplatsinvigning och lekdejt Lekplats igen, denna gång den nya i Gyllins trädgård

Maj
BH, kiss och första maj Första maj, sista gången vi firade det som vanligt
Så härligt hörrni! Det var sommarväder i början av maj
Bröllop Årets första bröllop, tre blev det totalt

Juni
Få lite ordning på en framsida Vi började fixa framsidan på riktigt och Adrian fann sin kärlek till bollar
Fika på stan Jag tog kidsen och åkte in till stan några timmar
Älskade ettåring Adrian fyllde ett

Vart går vi när vägarna är tomma

Vi har alla vägar inom oss såväl som runtom oss. Psykisk ohälsa är så vanlig hos människan. Och den syns inte för blotta ögon.

Jag tänker på det ibland när jag hör om alla de som drabbats av smått som stort. Hur en sjukskrivning för t ex utbrändhet i förlängningen kan innebära isolering för personen. Läkaren kan säga hur mycket hen vill att personen ska ut och promenera i dagsljuset, ta små turer som blir längre för var dag, eller kortare om så behövs och börja om, ta sig ut i verkligheten och hänge sig åt vardagliga glädjeämnen som fikor, middagsdejter eller vad det nu är. Roliga saker som kan generera lite energi för att sakta men säkert bygga upp kapitalet inombords.

Men så har vi alla dem som bara ser vad ögat fångar i sekunden. Någon som skrattar ätandes en bit kladdkaka eller sitter i solen på en uteservering och bara är med en vän. Då kan personen inte vara sjuk, för om du är deprimerad ska du vara drabbad av total livsleda och inte kunna ta dig ur sängen hur mycket någon än drar i dina lemmar. Så hen som sitter och försöker komma tillbaka stämplas som en fuskare, som någon som låtsas vara sjuk. Eftersom hen följer sina rekommendationer. De hen måste följa för att få vara sjukskriven.

Ingen vill få höra att den inte gör rätt för sig, vilket gör att det är så lätt hänt att personen stannar hemma av rädsla för att springa på dessa förståsigpåare. Vägarna stängs effektivt av och personen begränsas i sitt tillfrisknande och i värsta fall sluter sig ännu mer så att även de inre rasar samman.

Tänk på det. Tänk på det nästa gång du ser någon som inte ser ut eller uppför sig som du förväntar dig. Det är dina förväntningar, dina fördomar, inte personen du ser i din blick. Håll vägarna öppna.

img_6205

Bara i Norrbottenskuriren

När jag tycker nyheterna är för tråkiga brukar jag som bekant surfa in på Norrbottenskuriren, eller kuriren som man bara säger vad jag förstått. Också idag visade detta sig vara en höjdare även om toppnyheterna handlade om protester mot höghus på Porsön. Inte så upphetsande kanske. Dock är det lite kul ändå att dessa höghus visade sig vara bara fyra våningar höga. Så är det tydligen i Luleå.

Men men, det var inte det som var min nyhet för kvällen. Nej nej, det var att man i norr tydligen har armborst med sig om man är bov. Fullt normalt. Och det är klart att om man röker på lite och sen piggnar på sig med hjälp av amfetamin så man kan köra en runda så behöver man ett armborst. Så klart. Norrland.

ska%cc%88rmavbild-2017-01-25-kl-19-02-51

Lite gnäll bara

Jorå, här är det sjukstuga. För mig den här gången. Förkylning. Adrian började snora till sig nu på kvällen han med, men jag hoppas innerligt att det går över eller åtminstone inte blir värre. Att vara kass hemma och samtidigt ha en vettvilling att ta hand om är ingen höjdare. Det är ju det med småttingar att det bara finns två lägen, av eller på, och då kör man in i kaklet tills man blir så trött att man totaldäckar och tar en kort powernap. Eller så är det gnällfest för hela slanten. Jaja, bara att hoppas på turen.

Imorse var pojkarna riktiga gullungar och gick till och med på att jag tog bild på dem. Annars brukar Adrian ha för vana att kasta sig in i telefonen så fort man försöker fånga honom på foto..