Julaftonen tog sin andra del

När barnen sovit var det dags att ge sig iväg till gammelmormor Annie som bor precis i krokarna av oss. Jag hade köpt fina marinblå kostymer till pojkarna och det var med blandad respons de togs emot. Arvid ville hellre ha på sig sin pyjamas, men där gick liksom gränsen. En skelettpyjamaströja och udda pyjamasbyxor kändes helt enkelt inte rätt. Men efter lite mindre god stämning, något emot sig måste man ju ändå ha och om det var det enda så får man vara nöjd skulle jag säga, kom vi iväg och var till och med i tid. Jag blir lika imponerad varje gång det händer.

Jag bidrog med gravad lax till julbordet. Vanligtvis gör jag ungefär 1,2 kg så blir det en bit till julbordet, en bit till farmor och sen lite kvar till oss hemma också. Farmor började jag göra till, naturligtvis efter hennes recept, när hon inte själv orkade grava längre. I år tänkte jag att det kunde vara fint att ha lite mer till oss så gravade 2 kg. Då tänkte jag inte på att farmors bit inte längre har någon mottagare.

Slog en hovmästarsås/gravlaxsås gjorde jag också, även om jag själv inte tycker om det. Bra blev den i alla fall.

Annars var det ett klassiskt julbord med mat i överdåd. Lite anpassningar efter mig så jag fick kalkonprinskorv och några skivor kalkon också. Annars var det vanlig skinka, ägg, hemgravade sillar – alltid samma tre: senap, äpple/purjo och curry, köttbullar, prinskorv, olika sorters bröd, ostar, risgrynspudding, ost-, ägg- och räktårta, makrill, ål och säkert något mer som jag inte kommer på just nu.

Barnen höll sig hyfsat lugna även om Arvid mest ville springa till fönstret och spana efter tomten.. Nu kommer ju som vi alla vet inte tomten förrän efter Kalle Anka när det har börjat skymma så det var ett fåfängt springande till fönstren och också ut och kontrollera  redskapsboden.

img_0833

Med allt tecknat som finns nuförtiden var det inte en självklarhet att Arvid skulle tycka att Kalle Ankas jul var något att ha, men vi jobbade på att sälja in det och det gick hem.

Så plötsligt strax efter att Feldreich sjungit så vackert hörde vi något. Vi letade runt efter källan till ljudet, men så plötsligt kom det en knackning på dörren, och vem stod där om inte tomten själv!

Paket till alla, stora som små, var bara Alexander som missade utdelningen som vanligt. Otur alltså. Arvid var så otroligt spänd på tomtens ankomst som också syns på bilden ovan, men när han skulle gå hade han bättre saker för sig än att säga hej då…

Det var en riktigt mysig, lugn och fin jul hos Annie och precis lagom innan det var dags för nästa anhalt hos mormor. Men det tar vi i ett eget inlägg. Någon måtta får det vara!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s