Halloweenkalas!

En del kör flådiga halloweenfester där alla är zombies och det ser ut som att benpipor sticker ut. Andra har läääääskiga kalas där läskigheten är ganska lätt att få till. Det senare var varianten Leia hade i helgen. Tror inte så mycket behöver sägas utan att bilderna säger allt:

Leia tyckte det var oerhört roligt med alla pappersspindlar i huset och var övertygad om att jag inte skulle våga äta spindeldumlekakorna… Och apropå spindlar så hade jag lyckats hålla min spindelrädsla gömd för Arvid fram tills nu. Jaja, så kan det gå.

Sturups säkerhetskontroll brännmärker barn

Vi är i Stockholm hos kusinerna. Leia fyllde fyra i veckan och imorgon är det kalas! Temat är Halloween men Arvid vill inte vara pumpa som jag köpt dräkt för utan ha vanliga kläder. Så får det bli om han känner likadant imorgon. 

Vi flög i alla fall upp i förmiddags och Adrian och jag åkte på slumpvis kontroll i säkerhetskontrollen. Först jag och sen lillen. När de drog den där remsan över Adrians hand blev han jätteledsen och gallskrek och jag fick trösta honom. Personalen bara, ”ja, den kan vara lite varm”. Och det var den, kändes som en stöt när hon satte den mot mig. 

Så vid gaten klagar Adrian och pekar på handen och är ledsen. Då har fingret svullnat upp och han har ett illrött brännmärke! Nu på kvällen har det lagt sig, men det ser ut som han lagt fingret på spisen eller liknande. Hur orimligt är inte det? Och om de nu vet att lappen är så het (att den faktiskt skadar barn), varför börjar de med att lägga den mot handen och inte skor och jacka? Idioter. Jag tog en bild på fingret, men råkade oerhört dumt nog radera den senare när jag frigjorde utrymme på telefonen. Om de vill kolla mina barn på vägen hem igen får de inte göra det utan att testa temperaturen först. Helt vansinnigt. 

2 år idag

För två år sen ringde Lisa mig på jobbet. När jag såg hennes namn på displayen förstod jag även om vi ännu inte säkert visste då. Jag avslutade det jag höll på med så mycket man nu kan avsluta i en sådan situation och cyklade hem.

Jonas tog Arvid den kvällen och jag åkte till Kristin där vi närmaste samlades och väntade på besked. De flesta hade tagit med sig något så det fanns godis, clementiner, äpplen, kakor med mera, som ingen rörde. Vi satt i soffan och pratade, försökte förstå och bara finnas där för varandra. Ingen trodde att hon fortfarande levde, men vi hoppades. Som vi hoppades.

Till slut blev kvällen sen och sällskapet skingrades. Någon gick hem till sig, någon gick vidare till en annan och drack vin. Lisa och jag stannade hos Kristin. Och det var då, när bara vi tre var kvar, som Cissis bror ringde. Hans chock, ångest, sorg, det kommer alltid vara med mig.

Det är två år sen nu och ibland känns det som en livstid sen, andra dagar som igår, men oftast som om det inte har hänt. Det är fortfarande för overkligt.
Vi gjorde en minnesbok till Cissis familj. Här är mitt bidrag.

Vabbcirkusen igång

Februari kallas ju vabruari, men mina barn verkar ha sin sjukdomstopp vid just den här tiden varje år. Skiftet oktober-november  kommer alltid med överraskningar för oss. Imorse lämnade jag barnen som vanligt på förskolan igen efter Adrians ev vinterkräksjuka (det kan ju lika gärna ha varit ett ruttet äpple han ätit som orsakade magsjukan). Arvid var lite extra kramig, annars var allt business as usual.

Dryga tre timmar senare ser jag förskolan på displayen på telefonen. Och det vet man direkt att det inte är bra. 38,9 graders feber på Arvid så det var bara att packa ihop dator etc och köra och hämta grabben. De andra barnen satt och åt lunch när jag kom, men Arvid hade somnat på en madrass inne i ett av lekrummen. Så jag väckte honom, hjälpte honom på med ytterkläderna och bar honom till bilen och sen in till soffan.

Och i soffan låg han och tittade på Stadens hjältar omväxlandes med att sova fram tills det var läggdags och han förflyttades till sin säng. Lilla, söta killen.

En skrutta som fyller fyra!

Det lilla monstret som några dagar över tiden kom som en minibebis om ynka 2740 g och 47 cm för fyra år sedan idag! Och gjorde mig till moster! Nu är hon fyra och går omkring och är blasé om man inte är intressant nog.

Tydligen dög inte cykeln hon fått av sin farmor utan det efterfrågades en riktig present av densamma. Problemet var naturligtvis att cykeln bara hade snören och inte var ett ”riktigt” paket..

Hon var mycket besviken inför sin födelsedag också när hon insåg att Arvid inte skulle vara med och gratta henne på morgonen: ”Men Arvid sjunger alltid för mig på morgonen!” Ja, så har det varit de senaste åren när jag antingen varit föräldraledig eller hon fyllt år på helgen. Inte i år. Så vi får kompensera med presenten då antar jag… The pressure is on!

img_0110

Status i sjukstugan

För den som undrar över status i sjukstugan kan jag meddela att än så länge har ingen mer än Adrian drabbats och det gick över redan igår. Idag har han ätit och lekt som vanligt och snarare varit påverkad av sin dunderförkylning än magen. Så vem vet, det kanske inte var vinterkräk ändå. Eller så var det det och han tillfrisknade väldigt fort bara.

Oavsett så blir pojkarna hemma med mig imorgon, är ju två dygn barnen ska vara hemma efter kräkning och dylikt. Om vädret håller sig hyfsat och Adrian  är piggare kanske vi kan fixa lite i trädgården. Har köpt ett gäng tulpanlökar jag tänkte sätta och det är ju minst sagt hög tid nu när november står och knackar på dörren..

Arvid och jag planterade iaf våra korgkrukor från Morfar Kalles idag. Murgrönan i dem har varit på plats sen förra vintern så nu flyter den iväg lite mer än när den var ny.

img_0275

Preventivdricka kaffe

Jag var inte sugen på kaffe när jag steg upp med Adrian imorse, men så slog rädslan till. Eftersom han uppvisade misstänkt vinterkräksjukebeteende från båda hållen igår (dock bara en gång, men det går på förskolan så..) insåg jag att risken är påtaglig att man själv kan bli sjuk när som. Alltså gäller det att passa på att dricka kaffe medan man kan! Och det var gott. Mycket gott. 

Nu tittar vi på barnsånger på youtube på tvn (huvud axlar knä och tå och imse vimse spindel är klara favoriter) och bläddrar i böcker. Mysigt.