Att aldrig göra rätt – amning

Ja, ni vet hur det är. Folk kritiseras i rasande fart om de flaskar sina barn, ammar utanför hemmet, inte ammar offentligt, ger tillägg, slutar amma för tidigt, ammar för länge etc etc etc. 

Jag kan nu meddela att jag efter 13 månader har slutat amma! Fem nätter helt fria från tutte och inte farligt mycket skrik heller. En del bråk, gråt och galande får man räkna med, men det har gått över förväntan. Lite hjälper säkert att Adrian är äldre än Arvid som var tio månader. Med honom var det riktig hysteri om natten och man var minst sagt nära att ge upp ett antal gånger.

Nu är i alla fall amningen över. Men det är inte som att ingen kommenterat om hur länge den varat. Det började så smått redan när Adrian var nio, tio månader. Då har ju den magiska sexmånadersgränsen passerats med en bra bit. Många tycker att sekunden barnet, bebisen, fått ok från de allmänna rekommendationerna att börja med mer mat än smaka på fingret så är det lika med att stänga mjölkkranen illa kvickt. Som att det plötsligt är något dåligt eller icke önskvärt att ge bröstet längre. 

Allt det som gör att ersättning är ”dåligt” är plötsligt bortglömt och nu är det bara konstigt att fortsätta amma. Jag har med båda barnen haft ambitionen att delamma fram till året så jag har inte brytt mig om alla ”Fortfarande?”  Men jag kan helt klart undra hur folk orkar bry sig och varför de tycker det är något fel att fortsätta tills det blir mer av ett naturligt avslut där barnet faktiskt klarar sig ganska bra själv. Man undrar som sagt. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s