Pepparkakshus eller vad man ska kalla det

Att bygga pepparkakshus med barn 2,5 år. Dag ett:

  1. Se till att den färdiga byggsatsen om tio delar består av det dubbla. Det ska inte vara för enkelt.
  2. Medan du klistrar ihop de trasiga delarna med smält socker är det en självklarhet att barnet tuggar lite på de hela bitarna.
  3. Det är viktigt att den snaskande personen trycker på huskroppen så att den trillar ihop när du värmer på sockret inför monteringen av taket. 
  4. Se punkt två och tre. 
  5. Se punkt fyra. 
  6. Se punkt fem. 
  7. Börja prata om tomten och att han vill att barnet låter mamma klistra ihop huset ifred. 
  8. Gör klart huset. Att det saknas munsbitar här och där är ”charmigt” och kommer inte synas till slut. 
  9. Ta en paus till nästa eftermiddag/kväll och lugna dina nerver. 

  
Dag två:

  1. Gör kristyr. När du vänder ryggen till kan barnet med fördel hjälpa till genom att pressa i en halv citron mer än tänkt. Det gör inget om man gillar rinnig kristyr. Och det gör man eftersom man naturligtvis inte har mer florsocker hemma och inte tänker ställa sig att mortla pärlsocker. 
  2. Ta fram spritsen. Engångspåsar är guld.
  3. Medan du spritsar får barnet gladeligen hjälpa till genom att snurra på huset alternativt försöka slicka i sig sockermassan som först lägger sig snyggt och sen likt en ammande kvinnas tuttar sakta söker sig neråt. 
  4. Plocka fram dina non stop och inse att det är lite klent med linser i påsen efter att du hetsätit av dem i smyg senaste dagarna. 
  5. Låt barnet fästa chokladen. Om det aldrig själv har ätit non stop eller sett dig göra det ökar chansen att svinnet blir högst måttligt. 
  6. Eftersom du själv ju varit och norpat i påsen är det nu läge att komplettera med sockersnöflingor. 
  7. Resultat: Ett oerhört vackert konstverk att dela på sociala medier!

  

Självmordsuppdrag jag vet

Att ta bussen in till stan med barnen nedpackade i dubbelvagnen är ju dömt att bli en kaosartad upplevelse. Särskilt som stan igår var full av folk som skulle utnyttja black friday-erbjudanden. Inte för att jag såg några intressanta. Eller 20 % på Filippa K hade jag gärna nyttjat på en ny kappa, men gick liksom inte att syssla med sån shopping med båda barnen i släptåg. 

Det började dock bra med sovande bebis och en Arvid som tyckte att åka buss var årets händelse. Favoritprogrammet på youtube just nu är en tecknad buss som heter Tayo.. 

När vi kommit in till stan började kaoset. Eller lillen var exemplarisk och sov hela tiden. Det var den större av dem som kravlade sig ur vagnen och sprang runt i butikerna som en vansinning. Låt mig sammanfatta med att vi inte stannade en minut längre än vad ärendena tog.

Köpte ett par duntossor på Åhléns till Adrian. Tänkte att det var genidrag med dragsko. Nedan bild på dem precis fastspända. Skulle bara ta mobilen och fotografera. Så i tio sekunder något kan dragsko hålla mot sparkbebis alltså.   

Blåslagen

Att ha små barn är inte bara att konstant få vaglar i ögonen. Ja, jag har en igen. Misstänker starkt att det har att göra med sömnbrist och gnuggande i ögonen. Kanske borde kleta på maskara varje dag så jag låter dem vara dagtid.

I alla fall. Vi kör på samsovning i den här familjen. Gjorde vi med Arvid som bebis med och det gick bra. Eller bra och bra. Han vill fortfarande helst sova hos oss och kommer trippande in i vårt sovrum mitt i natten och placerar sig strategiskt mellan mig och Jonas och tar över 40 % av sängen. Sen får Jonas 15 % att snurra runt på. Lite bonus har han att han kan sticka ut ändan över sängkanten om han så önskar eftersom han ligger längst ut. Jag har däremot bara 5 % säng att förfoga över eftersom lillmaestro breder ut sig mellan mig och spjälsängen och tar två femtedelar han med.

Det innebär att jag ligger i kloss med båda barnen och då jag ligger mot den minste för att enklare kunna langa fram tutte vid beställning får jag också ta emot alla hans sparkar. Och det är bra schvung i dem som synes:

IMG_5112

Hela snöfamiljen

Snö var det som sagt. Det fortsatte och fortsatte att snöa och sen lagom till morgonkvisten kom plusgraderna och gräset började titta fram igen. Då hade ju jag accepterat mitt öde och börjat planera för snögubbar, pulkaåkning och turandes om att dricka kaffe och dra upp Arvid för backen. Så viss besvikelse kunde skönjas hos mig.

Sen började det snöa igen så då var det bara att leta rätt på vinterkläderna och ge sig ut i kylan som inte var så kall mer än att det var väldigt blött och därigenom blev kallt när vätan sökte sig igenom icke-anpassade vantar och skor. Arvid hade dock täta och bra kläder så han kände inte alls som jag. Adrian bara skrek efter att dock inledningsvis ha visat på gott humör och nyfikenhet så Jonas och han höll sig inne medan jag och den stora, lille killen fortsatte med snögubbarna (och snöfedden och snönallekanin).

 

Snö och inte alls tropisk värme

Det har knappast undgått någon att det snöar här i Skåneland. Öppna instagram eller facebook så är det väldigt tydligt. Vi skulle lite sent städa undan sommaren i helgen var tanken. Turligt nog hann jag kratta undan alla äpplen innan det satte igång i alla fall. Efter några timmars snöande var det bara att inse att det här ovädret (ja, jag ser snö som oväder) inte skulle passera bara sådär. Så det blev att bära in möbler med ett kramvänligt, tjockt lager snö i källaren. En del är kvar därute, men det beror mer på min inkompetens i att lossa torkvindan, montera isär en bordsskiva och hängmatteställningen. Jaja.

Vad som känns väldigt bra mitt i detta är att vi igår bokade installation av luft-vattenvärmepump om en vecka. Så det är inte mer än en vecka vi ska behöva frysa om det nu skulle bli så. Andra man känner skickade följande bild när jag beklagade mig över snön. Gäller väl att glädjas åt andra antar jag..

IMG_5078

Att bli gammal

Idag fyllde farmor 92 år. Inte illa! Adrian och jag åkte dit med en present, en bit kaka och en kombinerad falafel- och kycklingtallrik till lunch. Farmor är ett fan av falafel så det var ett säkert kort, praktiskt också eftersom ett falafelhak var det närmsta alternativet från parkeringshuset sett.

Hon fick en ny vattenkokare av oss. Det är ju lite knepigt med presenter till äldre, men just vattenkokaren uppmärksammade jag levde på sista versen sist jag var där så då fick det bli en sådan. Annars hade det nog blivit lite delikatesser eller något, men det får bli en annan gång.

Det är fantastiskt att fortfarande ha någon av sina gamla kvar, även om man önskar att de var som för tio, femton år sen. Tanken på hur kul det hade varit om farmor kunnat leka med mina barn. Nu låg Adrian i hennes famn en stund medan jag diskade undan och det gick bra, men när han började gnälla orkade hon inte lyfta upp honom och ändra så han blev glad igen. Men det var mysigt så länge det varade och han skrattade fint med henne.

Det här med att ha livet som retrospektiv snarare än framtid, det är så abstrakt när man är mitt i det. Det sägs ju också att man ska se framåt och inte leva i det förgångna, men vid en punkt kommer vi alla att ställas inför motsatsen. När det gäller att acceptera där man är och se tillbaka på det som varit och finna glädje i det med.

När jag kommit hem och hämtat Arvid på förskolan ringde farmor. Då hade hon fått veta att hennes syster gått bort under den gångna natten. Ledsamt naturligtvis och hon hade inte riktigt förstått det än. Skönt att vi hade hälsat på henne under dagen då så att födelsedagen inte bara präglades av sorg.