Det eviga blöjinhandlandet

Johanna är en lyxlirare. Leia har varit blöjfri ett år och helt torr sen början av sommaren. Olyckor händer så klart, men inte i någon anmärkningsvärd grad. Det är en lyx vi inte är förunnade. Vi frågar regelbundet Arvid om han vill kissa eller bajsa på toaletten eller pottan, men får alltid nej. Vi är noga med att inte pressa honom även om det kan vara frustrerande att han är så ointresserad. Han vill inte ens gå utan blöja och lufta.

Det går alltså åt ohemula mängder blöjor här i hemmet med två små. Vi köper i första hand pampers eftersom de är tunnare och suger upp bättre i vårt tycke. För bebisblöjorna är det också ett plus att de går högre upp i ryggen än liberos. Vad gäller byxblöjor har det dock blivit libero som vunnit fajten i de större storlekarna. Pampers har inte fixat det med passformen för Arvids rumpa.

Så när jag fick möjligheten att bli testperson för pampers nya byxblöja ”Pampers baby dry pants” tog jag den med förhoppningen att de ska funka bättre. I veckan hämtade jag ut paketet och har också provat blöjan. Den nya varianten är tunn som pampers andra blöjor och har massor av mjuk resår i sidorna som är inte gör märken på lilla magen och hittills tycker jag att den sitter bra. Får testa lite till, men det lutar åt att den här är en ny vinnare.

IMG_4713
Adrian var mycket fascinerad av brorsans blöjor
IMG_4709
Testpaketet

Ungdomlig

Jag förnyade som bekant mitt körkort nyligen och strax innan vi åkte till Stockholm var det mitt att hämta ut. Det var lite stressigt att få till, men eftersom det gamla skulle gå ut medan jag var borta var det bara att ta tag i det och tråckla fram lite tid. Så dumt om något oklart vad inte skulle gå att göra eller en polis bestämma sig för att spela tuff och bötfälla mig ifall jag behövde köra bil.

Jag lade i alla fall ut en bild på det gamla och det nya körkortet på instagram och några vänliga själar menade på att jag inte åldrats en dag i princip. Så är det naturligtvis inte. Anledningen till min nyfunna ungdomlighet är istället att jag satte in en hormonspiral för knappa månaden sen. Den nya som avger hormoner motsvarande ett minipiller i månaden. Jaydess heter den.

Det där minipillret delat på 30 har hur som helst den mysiga bieffekten att ge min hy en mer tonårig känsla. Så det kanske är det som folk tänker på..

IMG_4557

Ett år av saknad

Det är ett år sen C lämnade oss idag. Ett helt år som passerat utan henne. Jag har gjort massor av saker jag hade velat prata om och diskutera med henne. Bara det att jag numera har två barn. Jag skulle berätta att jag var gravid när jag hälsade på henne till helgen var tanken. Så blev det ingen helg.

Vi hade båda ett stort intresse för mat. Ankan vi skulle laga ihop ligger fortfarande i frysen och väntar. Det kommer liksom inget bra tillfälle att plocka fram den nu. Släng den tyckte Jonas, men det känns inte heller rätt.

Jag tänker ofta på henne, men försöker undvika ”om-tänket”. Det är som det är. Jag tror dock inte att det var meningen att hon skulle dö som läkaren som inte ville halvtidssjukskriva mig utan bara trycka mig full med sömntabletter menade på.

Graven har jag inte besökt än. Tanken är att åka upp över dagen en helg och passa på att träffa Rolf (morfar) och Gullvi då också. Kanske att de kan hänga med i alla fall Arvid medan vi är på kyrkogården. Det är så lätt att hitta anledningar att inte åka bara. Adrian som hatar att åka bil och allt som redan står i kalendern. Samtidigt är det ju högt på prioritetslistan. Hade nog varit särskilt bra eftersom vi ju låg däckade i vinterkräksjukan under begravningen.

En sorg över någons frånfälle går ju inte över, utan förändras bara med tiden. Det akut onda som blir en saknad som poppar upp då och då. Arvid tittar ju på Rorri Racerbilar så fort han får chansen. Så plötsligt frågar han: ”Var är Cissi? Cissi borta.” Han syftar på den rosa racerbilen som är Rorris kompis och åker vilse i en storm, men varje gång tänker jag att han undrar efter min vän. Och det han säger stämmer ju så bra. Att hon inte är här är ju så konstigt, likaså konstaterandet att hon är borta.

Så fort saker ändras.

IMG_4503

Vi hänger i Stockholmo

Leia fyller tre år på lördag (och bebbarna fyra respektive sju månader idag) så igår åkte jag och barnen upp. Arvid har varit oerhört fascinerad av flygplan sen det var så många som passerade över oss vid ombyggnationen på Kastrup i somras så när han fick nys om att vi skulle flyga upp var det ren lycka. Både hemma och på förskolan har det varit det stora samtalsämnet. Nu var ju inte detta hans första flygning, men de tidigare minns han inte så det var oerhört spännande! Bara det att titta på planen före avgång..   

 
Johanna hämtade upp oss på Bromma och vi trängde ihop oss i bilen och körde till Spånga.   

Efter lunch och lite lek i lugn och ro hämtade vi den andra odågan (Arvid är den ena alltså) på förskolan och sen fick de busa loss lite utomhus medan de små sov i vagnen.    

 
På kvällen sen var det ju match och den slutade som vi ju alla vet till belåtenhet. Minst sagt! Adrian och de andra barnen hade av naturliga skäl redan lagt sig när fotbollen började, men lite kax från den minsta före avspark blev det. Är man malmöit så är man antar jag.