Fussball für Malmö

Kollar CL och är imponerad av insatsen hittills. Släppt in ett i första halvlek. Kommentatorerna negativa töntar. Pratar om att det är en drömmatch för MFF.  Inte så mycket va? För TV-bolagen ja, för laget och fansen inte direkt. Men men. Andra igång nu så hej hopp. 

Annonser

Små fina lår som punkteras

Den lille söte vaccinerades och var duktig som få. Knappt något skrik alls. Eller så var det det, men att man blivit döv för det för att jämförelsen är när han skrikit i smått panik en halvtimme i sträck medan man rengjort och smort in vecken. Jag tror dock att han inte tyckte det var så farligt. Gullungen. 

Växt hade han också. 64,5 cm lång denna gång. Vikten planade av lite, troligtvis eftersom han ätit dåligt när han haft så ont. 7230 g visade vågen i alla fall. Fortfarande en tjocksmock i förhållande till längden och det fanns en anledning så ingen fara på taket. 

 

Han är så mycket bättre

Han är så mycket bättre nu den lille. Inatt när det var blöjbytedags (och jag trodde jag skulle få se blodmåne, men bara möttes av månförmörkelse) var vecken magiskt torra och allt gick hur smidigt som helst. Jag var så lättad att det är frågan om ifall han eller jag somnade om först sen. Idag har det fortsatt bli bättre och det är så skönt. När jag smörjer honom nu och han skriker är det till största delen för minnet av hur ont det gjorde, inte att det gör det just nu. Även om det säkert fortfarande svider till på en del ställen.

IMG_4165
Två pojkar som båda ser lite hejsan svejsan ut..

Vi firade framgångarna med att åka till stan och ha en härlig dag. Köpte lite kläder, födelsedagspresent till kusinen och avslutade med en glass. Adrian uppförde sig exemplariskt genom att sova eller titta på sin vagnleksak hela tiden. Arvid var också en stjärna utom på åhléns där allt som har med barn att göra är samlat på samma avdelning vilket naturligtvis resulterade i att han sprang ur vagnen och skulle kolla och pilla på alla leksaksbilar. Det gick ändå ok och vi kunde lämna utan skrik och bråk.

Inte som på Coop igår då Arvid upptäckte att de säljer duplo där vilket han så klart inte fick och därför vägrade följa med till kassan. Istället stod han kvar och protestgrät vid legot medan jag köade några meter bort och fick skämmas när en kvinna gick bort till honom och undrade om han inte hittade sin mamma. Varför förutsätts det för övrigt att det ska vara mamma som är borta.

Det gick alltså bra och Adrian sussade sött i vagnen så Arvid och jag tog en glass i solen innan han somnade som en klubbad säl (ganska otrevlig liknelse egentligen) i bilen. Hemma lek i trädgården och på kvällen fick jag hitta på en sång om en brandbil att sjunga i dryga halvtimmen tills han somnade. En fin dag!

Jordgubbsglass som alltid!
Jordgubbsglass som alltid!

Han är liten och har ont 

Vår lille sötenöt fick ju plötsligt problem med eksem vilket jag skrivit om innan. Mildison först och sen lite starkare kortison, locoid, på recept.

I veckan nu blev det plötsligt mycket värre. Eksemen hade bättrat sig, men från en stund till en annan var halsvecken knallröda. Och då hade det inte varit minsta rodnad när jag torkade dem dagen innan. En dag senare och samma sak i ljumskarna och så fortsatte det. Sen började de vätska sig och den lille söte hade jätteont och sov därmed uselt både på dagen och natten.

Ringde BVC på torsdagen efter jag lämnat Arvid på förskolan och de tyckte vi skulle söka på vårdcentralen. Den magiska tremånadersgränsen var ju passerad med två dagar.. Ringde dem först och naturligtvis inga tider så öppen mottagning i ett trångt väntrum med sjuka människor. (Ja, jag blev sjuk efter det.) 

Nummerlapp till sköterska för bedömning innan läkare. När inga nummer gick fram blev jag ganska uppgiven. Särskilt som lillen skrek och grät och hade ont. Som tur var med hans skrikande kom en sköterska som hörde honom ut och tog hans uppgifter på en papperslapp och satte upp honom till en doktor. Jag hade ju varit i kontakt med BVC så de tyckte den bedömningen redan var gjord.

Adrian var rödmarkerad, alltså första prio till läkare, men vi fick ändå vänta en bra stund. Doktorn var ännu en gång en ny bekantskap. Antingen har de i princip bara hyrläkare på Husie vårdcentral eller så är personalomsättningen katastrofalt hög. Den här mannen var i alla fall väldigt ointresserad, men skrev ut dactacort, samma kortison som innan men med svampdödande medel i också. Jag bad honom förklara exakt hur jag skulle sköta de inflammerade vecken, det vill säga användning av vatten, hur ofta torka etc. Hans svenska räckte dock inte till för att förklara mer än hur ofta jag skulle ge krämen och att jag gott kunde smörja hela kroppen med den. Det var ju tvärtemot den förra läkaren som sade till mig att vara restriktiv med tanke på absorption. 

Nu blev det inte bättre med Dactacorten och han fick bara mer ont och kunde knappt sova eller äta för att det gjorde så ont att röra sig. Bara något litet veck fritt från infektion också. Så såg mamma hur han såg ut igår och tyckte vi skulle ringa 1177 så då gjorde vi det och de rådde oss att åka in.

Arvid lämnades hos sin farmor och vi åkte till sjukhuset med lillen. Gick förhållandevis snabbt (snabbare än någon gång jag varit på vårdcentralen) och en och en halv timme senare kunde vi åka därifrån med recept på penicillin. Läkaren här hade vi träffat någon gång tidigare, troligtvis på BVC så han var mer barninriktad i alla fall, och han ville hjälpa oss till skillnad från den andre doktorn som bara ville bli av med oss. 

Så nu är det penicillin, dactacort, hålla torrt och lufta som gäller så blir han nog frisk snart. 

Vad hans hudproblem kommer sig av är oklart. Jag ägnade drygt halva natten inatt till att fundera igenom vad jag har ätit senaste veckorna ifall det skulle kunna vara något där som triggade det. Vid halv fem imorse kom jag på att jag nog inte ätit svamp förrän i september så kanske det skulle kunna vara boven. Tänker i alla fall undvika det nu tills han varit bra ett tag och då testa igen och se. 

Emellanåt är han glad ändå lillen! 

Hej jag är klen

och ligger nerbäddad med den lille sen en bra stund. Behöver kissa men orkar inte resa mig. Åt nyponsoppa med en strepsil på det till middag. Ja, det var väl vad jag har att komma med. Orkar inte ens se klart finalen i Gossip Girl. Kanske efter jag borstat tänderna. Man brukar ju få lite falsk energi då. 

Här har ni en bild från när jag lade mig med Adrian. Spännande. 

  

Hårda pix

I Stockholm gäller det att passa sig för där är det öga för öga, tand för tand man jobbar med. Och lite till. Eller så är det Johanna som har lite minst sagt labila drag Leia efterapar. 

Leia och Sven:

– Vi leker mamma, pappa, barn. Du är pappa och jag mamma, älsklingen är död.

– Oj, varför?

– Hon kastade mjölk i mammans ögon, så då kastade mamman iväg henne så hon dog. Vill du ha lite kaffe?

Vet inte om Johanna får gosa med mina barn när vi ska upp om en månad.. Adrianstackaren är för övrigt förkyld och så hes att han knappt kan skrika.   

Den lille söte är plötsligt tre månader!

Hur har det gått till? När blev han en så stor, liten bebis? Hur gick steget från 50/56 i kläder till att nu mestadels kläs i 68?

Det är omöjligt att inte jämföra med storebrorsan, men hittills är de inte så lika tycker jag. Varken till utseende eller personlighet. Arvid var också en stor kille som snabbt växte om de som var äldre, men Adrian är snäppet större än så länge. Arvid var jättelik Jonas som liten (och är det kanske fortfarande även om jag syns mer i honom nu än då). Adrian däremot har mer av mina drag, vilket blir tydligt när han är kusinlik Elis ibland. Lite ljusare än Arvid är han också, både i hy och hår. Kroppsformen är dock identisk Arvids.

När Arvid var liten var han lätt som en plätt (nåja) att ta med sig i alla sammanhang. Om det blev för mycket intryck stängde han bara av och sov sig igenom ett kalas. Inte Adrian inte. Han vill inte missa något och ser sig omkring med ögon stora som tefat hur trött han än är. Så det blir lätt lite mer ledsna miner när man är iväg någonstans.

Arvid iakttog mycket och man fick lirka en del för att få fram ett skratt eller att han skulle härma en. Adrian är mer social (kanske han är så illa tvungen för att ta plats med en numera så aktiv storebrorsa!) och skrattar mycket och ofta och räcker gärna ut tungan och brummar med läpparna så fort han får chansen.

  
Lika eller olika så är det finaste som finns ändå när de interagerar. Adrian tittar på den mest spännande killen i hela världen och Arvid klappar eller pussar den roligaste killen han vet. Ibland blir det fel, men för det mesta är det bara mys att vara brorsor. Och det lär bara bli bättre med tiden. Mina älskliga pluttar!