Kolla fotboll ”i soffan” med Arvid

Eller kolla fotboll är inte det jag säger efter ett olyckligt missförstånd när Arvid trodde vi skulle gå ut och spela fotboll ihop precis när matchen började. Blev lite dålig stämning när jag inte kunde leva upp till den förväntningen just då. Så vi kollar MFF, vilket ju också är helt korrekt.

Igår var det alltså Halmstad som gästade stadion. Jag hade varit på plats själv om det inte varit för att Jonas skulle gå med jobbet. Missar HIF på söndag också, men ska se till att gå på matcherna därefter innan bebishen kommer. Det var alltså bara Arvid och jag så jag tänkte att vi kör på muta. Sist fick han ostbågar och åt ungefär halva påsen själv det lilla snacksmonstret. Såna lyxgrejer hade jag inte hemma nu, dock fanns micropopcorn i skåpet så en sån slängde vi in. Mycket spännande poppande tyckte Arvid som aldrig varit med om det innan.

IMG_2415_2
Det började som synes lysande

Arvid tyckte det var spännande med boll och gott med popcorn. Dock reagerade han med förvåning medan jag gjorde det med irritation varje gång streamningen stoppade upp och allt bara laggade hela tiden. Bredbandsbolaget – företaget som bara tar betalt utan att leverera. Alla stopp (jag såg inte ett enda mål på hela matchen) gjorde att koncentrationen till slut brast för killen som hittade annat att företa sig.

Arvids CAT fick jobba lite
Arvids CAT fick jobba lite
Hinken är alltid bra att samla i också
Hinken är alltid bra att samla i också
Sen gick det utför
Sen gick det utför
Gömma popcorn, också kul
Gömma popcorn, också kul

Så nu ska jag göra en snabb dammsugning och få bort det värsta innan jag hämtar grabben på förskolan och åker till Lomma för Valborgsfirande hos mamma och Bo med Johannafamiljen. Nalle Kanin ska också få en rejäl tvätt i maskinen tänkte jag. Kan behövas minst sagt. Det är något med surnat tyg och allmänt äckel som gör att jag känner så.

Hudkräm i armhålorna? Jomenvisst! (vecka 32)

Jag har ju beklagat mig över böjveckseksem här innan. De kommer och går. Att man blir kliig om kroppen som preggo är inte heller konstigt. Men nivån på kliet i mina armhålor på sistone är imponerande. Jag använder Vichys parfymfria deo just för att den är skonsam mot klen hud, men nu märks inget av det av. Det är bara kli kli kli. Och för den som undrar kan jag meddela att rakhyveln har fått långledigt sen det började klia så ingen irritation på grund av rakning.

Nu är jag inte en svettig person i mig själv utan svett brukar vara symptom på att något inte står rätt till i kroppen, såvida jag inte anstränger mig eller det är 30° varmt och jag ligger i solen vill säga. Jonas brukar också säga att det är onödigt att jag ens använder deo, men av någon anledning vill jag inte gärna testa bara sådär. Nu blev det liksom nödvändigt. Och för att boosta huden (som inte känns torr när man rör vid den) kletade jag in rejält med hudkräm och sen gick jag deolös hela dagen. Gick alldeles utmärkt och kliet minskade också lite. Så nu ingår det i min efter-dusch-rutin att smörja in armhålorna också. Det känns lite fel, men så får det helt enkelt vara tills jag blivit normal igen.

Annars då? Jo, jag tycker att sammandragningarna inte är lika frekventa eller gör lika ont sen jag blev halvtidssjukskriven så det är positivt. Min livmoder är mer eller mindre konstant lite småhård, men det i sig är ju ingen fara. Bebishen stångas ibland så det strålar ut i hela härligheten, inte mysigt alls. Migränen fortsätter och min barnmorska tyckte jag skulle överväga att öka på sjukskrivningsgraden om det inte blev bättre snart. Det är jag dock inte sugen på såvida det inte blir värre.

Förra vecka 32. Tycker jag är större nu än då, men mitt sf-mått är bara 1 cm större nu och jag väger 3 kg mindre än då så det är nog snarare en kombination av klädsel och att magen kanske satt sig lite mer som en kula den här gången.

Två år idag

Idag är det två år sen en av mina vänner valde att inte stanna kvar med oss. Man förvånas över hur fort tiden går. Två år är ändå en ganska lång tid. Samtidigt inte. Jag var föräldraledig med en alldeles ny liten Arvid och nu är han en stor, liten kille som ska bli storebror om inte alltför länge.

Det var en ganska tumultartad föräldraledighet med honom. Först att jag fick såna komplikationer vid förlossningen, sen att han min kompis tog livet av sig, sen försökte en annan detsamma, en fick två sena missfall, en skilde sig, Jonas morfar gick bort etc etc. Det bara hopade sig en massa saker runtom en som man inte kunde påverka. Det är tufft. Särskilt när man försöker anpassa sig till ett nytt liv och en ny roll som förälder. Men det gick bra.

Även senaste året har det hänt mycket hemskheter och tråkigheter som fortfarande påverkar en, men det känns samtidigt som att det har vänt. De flesta verkar ha det ganska stabilt och inga katastrofer är i annalkande. Det trodde jag i och för sig inte att det var då heller, men nu är det lite som att det värsta redan hänt på så många fronter så det kan inte gärna fortsätta på den vägen.

När bebishen kommer så är det alltså till en tillvaro som kommer vara mycket lugnare och präglas av mindre yttre kaos. Det är jag övertygad om. Och ser fram emot.

Arvid provkör vår nya bil som vi hämtade idag
Arvid provkör vår nya bil som vi hämtade idag

Fusk eller faktiskt inte alls 

Jag blev ju halvtidssjukskriven i torsdags. Samtidigt som det var skönt så klart, kändes det också lite som att jag fuskar. Det stämmer liksom inte med min självbild att inte kunna prestera fullt ut.

Men så igåreftermiddag strax efter att mamma, Bo och Daniel som kommit på besök åkt slog migränen till igen. Dum som jag är fattade jag det inte först heller utan kände mig mest risig och lite illamående. Sen eskalerade det snabbt och bara tanken på mat gjorde att jag var nära att hänga över toastolen.

Och citodonen hjälpte inte något att tala om. Eller det gjorde den väl mot just själva smärtan, men mat eller kunna göra något av det jag tänkt för kvällen var uteslutet. Några vindruvor fick jag i mig innan jag gick och lade mig för en usel natts sömn. Fyllde på med piller mitt i natten också.

Morgonen bättre men inte bra. Och då var jag bara hänvisad till alvedon eftersom jag skulle köra bil. Jobbade lite på halvfart eftersom huvudet av naturliga skäl inte hängde med.

Lättnaden när klockan blev tolv och jag kunde åka hem sen. Fantastiskt. Gick och lade mig och sov ett par timmar. Sen småpetade jag kryddlandet i solen  en stund och kände mig bättre igen innan jag hämtade Arvid på förskolan.

Arvid var gullig och hjälpte mig laga fläskpannkaka (med kalkon) och rårörda lingon. Jag åt ikapp allt jag inte kunnat få i mig senaste dygnet. Och det var tur det för efter de här senaste timmarnas full rulle med grabben (Jonas har restaurangdejt med sin bror) känner jag hur migränen jobbat sig tillbaka i full kraft.

Så citodon tillbaka i systemet igen och bara att hoppas att det hjälper så jag kan tvätta någon maskin innan jag lägger mig. Och jag känner inte för en sekund att den här halvtidssjukskrivningen är fusk. Snarare en livlina om jag ska kunna jobba alls. 

 

Sjalbryderier

Det är ju inte bara vagnar som upptar min vakna preggotid (den lilla jag har efter att Arvid somnat innan jag gör detsamma) utan det här med bärsele eller sjal är ju också på tapeten. Arvid satt i Babybjörn One och den funkade bra. Dock hade jag velat ha något smidigare den här gången, åtminstone innan bebishen blir så tung. Och då tänker jag sjal. Jonas använde ändå knappt bärselen så då behöver jag inte ta hänsyn till vad han vill ha på sig den här gången.

Sjal alltså. Jag har en som mamma och Bo köpte på Zanzibar, men jag har ingen aning hur man knyter den. (Om jag inte missminner mig står det något om att jag borde gifta mig på den också..) Och när jag googlat har jag läst att många rekommenderar trikåsjal, vad nu det är, när de är små. Men vad jag undrar också är hur varmt det blir med sjal i jämförelse med en vanlig bärsele som är mitt alternativ annars? Bebishen kommer ju i juni och om det blir en sommar som de två senaste är just det där med värme en högst aktuell fråga.

Jag har alltså ingen aning. Ingen av dem med barn jag umgås med i dagligdags har använt sjal heller så har inte riktigt någon att fråga. Någon som läser här som har något tips?

Sötungen i selen
Sötungen i selen

Plankbygge idag

Idag ska det byggas plank. Jag är inte mycket mer inblandad än i att betala hälften av materialet och ha gjort ritningarna till bygglovet. Fixa lite lunch kan jag i och för sig säkert också åka på. Och så klart att hålla Arvid ur vägen. Annars är det Jonas, Danne, Alexander och Matthias som ska slita. Daniel (eller Dae typ som Arvid säger) var här igår och hjälpte Jonas med plintarna tills det blev mörkt. 

Men till planket då. Varför vi ska bygga ett sånt kan man säkert fråga sig och då är ett enkelt svar: för att slippa grannarna på den sidan. Mannen försöker tydligen vara trevlig. Jag vet inte, är inte den grannsociala typen i onödan, men Jonas säger det. Frun är bara konstig och har visst inte hälsat på någon i kvarteret nånsin. Röker mest i trädgården. Gör de båda två så den lukten ska bli skön att slippa. 

Vi har ju full insyn till dem också hela vinterhalvåret och en bit in på våren så det ska också bli gött att bli av med. Särskilt som Matthias hjälpte oss med att beskära paradisbuskarna och det kommer ta lite tid för dem att komma igen, dvs insyn sommartid också. Just insynen har jag aldrig varit så känslig för innan, men sen plankprojektet påbörjades är det som att det är decenniets happening för det här paret som numera spenderar osunt, i dubbel bemärkelse, mycket tid på att stå och stirra in till oss med en cigg i mungipan. Så nu vill jag också täppa igen. 

Återkommer med uppdatering om deras jobb och slit. Arvid och jag ska shoppa lite kläder till honom och ev få däcken bytta på bilen under förmiddagen innan Malin och lilla Leia kommer och hänger med oss. 

När framsidan är klar eller innan dess ska jag köpa en magnolia. Synd det tar tid för dem att växa sig stora. 

  

Mer än 3/4 har gått och nu blir det halvtid (vecka 31)

Det är fortfarande ett tag kvar tills bebishen kommer, men det känns plötsligt väldigt snart. Har bebishenrelaterade besök inplanerade i princip varje vecka så det blir minst sagt påtagligt. Om det inte är vanligt barnmorskebesök är det kejsarsnittsamtal eller något liknande. Idag var jag hos min doktor som halvtidssjukskrev mig för min migrän och sammandragningarna.

Tror det blir bra med möjlighet att vila mer. Nu är det riktigt jobbigt att sitta framför datorn hela dagarna när migränen slår till och det gör den varje vecka och håller gärna i sig några dagar. Även när den inte bryter ut fullt ligger den gärna på lut och väntar på att bryta igenom. Det är få dagar som jag inte känner av huvudet kan man säga. Och citodon är det inte alltid jag kan ta heller. Vill inte köra bil när jag tagit det så om det är jag som har bilen blir det bara den ytterst marginella lindring som alvedon kan ge. Sammandragningarna också. Det blir ju bättre när jag tar det lugnt och lägger mig och vilar, men det är svårt att få tid till det annars. Och när de gör ont blir man ju stressad även om de troligtvis inte påverkar tappen. Så vila är nyckeln till det mesta. Och det ska jag göra i det närmaste.

Rekryteringen av min ersättare på jobbet är nästan klar nu också så det ska bli roligt att sätta henne in i mina dagliga uppgifter och istället fokusera på planering och mer strategiskt arbete medan hon lär sig. Blir bra när hon börjar sen så jag inte behöver känna mig stressad över att hinna få saker gjorda på bara halvtid.

Förra vecka 31.

IMG_2369_2
30+3