En sån där dag

Ja, idag är det en sån dag. Den inleddes alldeles för tidigt med att jag inte kunde andas eftersom min näsa har förlorat alla funktioner utom att se ut om sen näsa, om än en röd sådan. Så sen strax efter halv sju har jag varit vaken. Arvid vaknade väl en trekvart, en timme senare kanske och då gosade vi innan han upptäckte att Bella låg och sov i allrummet. Då blev det bus och lek med henne istället.

En kort stunds vila med Jonas. Jag tyckte att han borde svanka lite mer så min mage får plats om jag håller om honom, men det var han visst inte helt med på. Att få ligga nära är annars något som är strängt förbjudet som Alfons pappa skulle säga. Arvid får totalspel om vi kramas. Och han har ett sjätte sinne för det också så kom naturligtvis in och klättrade upp i sängen och tråcklade in sig mellan oss. När vi var åtskilda kunde han dock gå tillbaka till leken med Bella.

Sen var det mysfrukost och allmänt härlig morgon. Efter att jag lämnat Bella och hämtat upp Jonas, Arvid sov i bilen, åkte vi till Ikea. En matta jag sett på nätet som såg fin ut där. I verkligheten hade den inget gemensamt med bilderna på den. Verkligen inget. men vi är i smått akut behov av mattor så vi tittade vidare och jag hittade en annan jag tror skulle bli riktigt bra i vardagsrummet mellan sofforna. Hade jag inte mycket för eftersom den naturligtvis var slut.

På vägen hem skulle vi köpa semlor men Mäster Hans hade stängt. Konditori Katarina hade stängt. Till slut blev det Mormors bageri och om man gillar semlor som inte smakar nånting och där den alldeles för hårt vispade grädden knappt täcker bullen så är det ett tips.

Lite fix och don hemma och sen lagade jag ankbröst med potatisgratäng till middag. Mycket gott tydligen. Jag vet inte för mitt smaksinne försvann tydligen någon gång under dagen och nu när jag mular Sourcream and pepper-chips är den enda smaken jag känner något småkvalmigt och för lite salt.

Så en dag som knappast lär gå till historien. Min mage har i alla fall vuxit till sig en del senaste dagarna tycker jag.

IMG_1720_2
Ja, vi behöver putsa badrumsspegelen

 

 

Annonser

Snor och vikt

Har jobbat hemifrån idag. Suttit i mjukisarna och druckit surt citronte medan jag petat på tangenterna. Ingen oro för förslappning behövs dock eftersom jag regelbundet rest mig för att snyta ut lite fler hjärnceller. Så fantastiskt skönt att ha en arbetsgivare som inte ser det som något negativt att man nyser omkring sina virus hemma istället för på sina kollegor. Har väldigt svårt att se hur arbetsinsatsen skulle bli bättre av att sitta på sin kontorsstol, i synnerhet på sikt med tanke på att man ju ändå får mer vila i soffan.

Är väldigt glad att bebishen ska komma i juni och inte nu. Skönt att slippa förkylningstider där i början med bebis. Nu hade varit väldigt, väldigt dåligt också. Som Stefan, min läkare, sade igår ”Om livmoderhalstappen har påverkats är det ingen pardon, då blir du sjukskriven till v 34.” Även om man kan fantisera om hur härligt det hade varit att vara hemma så hade det ju inte varit det i praktiken för då hade man ju varit orolig för bebishen och dessutom beordrad till i princip konstant sängläge. Sen passar det dåligt med min självbild att vara sjukskriven. Får hoppas man slipper det helt enkelt. 

 När jag satt där i soffan och jobbade och tyckte synd om mig själv funderade jag lite på Johannas kommentar om att min mage var större förra graviditeten än denna när man jämförde vecka 23. Gick och vägde mig och kan konstatera att jag följer förra graviditeten ganska exakt och har nu precis som då gått upp 2 kg. Sen ligger jag 4 kg mindre som startpunkt den här gången så det är kanske det som påverkar. Eller bara att bebishen ligger annorlunda, eller vad som helst som gör att man inte är konstant. 

Är ändå förvånad eftersom jag har bilden av att man går upp snabbare i vikt och i allmänhet blir större tidigare vid andra barnet. Men det är väl för att det är de som gör det som pratar om det. Om det är som förra gången finns väl inte så mycket att diskutera kanske. Vad vet jag. Och det är ju ganska oviktigt så länge bebisen mår bra. Har kompisar som inte vägt sig en enda gång varken före eller under graviditeten för att de inte velat ha någon hets kring vikten. Jag tycker dock det känns bra att hålla koll så vet mycket bättre vad jag väger när jag är gravid än annars.

Ungefär så. 

Kan också meddela att Brämhults juice med rödbetor inte är något att ha. Tveksamt om den faktiskt är nyttigare än vanlig apelsin/blodgrape som jag brukar köpa annars också. Lät bra vid förkylning dock.

IMG_1690
Brukar iofs tycka att Brämhults juicer är överskattade.

 

Vecka 23

Vad har då denna vecka att bjuda på? Jo, huvudvärken kom ju så där snyggt i slutet av vecka 22 och följde glatt med in i denna. Idag är det bra, men jag har sett till att få citodon utskrivet till eventuella kommande episoder. Det blir ju ohållbart annars. Fick frågan om jag får migränmedicin utskrivet i vanliga fall, men det får jag ju inte. Dumt egentligen, varför har jag aldrig sett till att få det? Något att styra upp när barnafödandet av bebishen och amningen om den påverkas är avklarat. Förklarade istället att jag brukade blanda piller, vilket som alltid gav den där oroade minen. Nu har ju mor min lärt mig hur man får blanda så min cocktail på paracetamol, ibuprofen och diklofenak fick godkänt även om det föranledde frågan om riktig medicin.

Citodonreceptet fick jag när jag ändå var hos farbror doktorn för att mäta livmoderhalstappen och, vilket var nytt för denna graviditet, ta en odling på den. Allt såg bra ut. Lämnade även ett nytt urinprov eftersom det jag lämnade förra gången hade någon skum bakterie i sig som man brukar ha vid liggsår och dylikt. Troligtvis kontamination, men ett nytt ändå för att utesluta ev konstigheter.

I övrigt så är min mage betydligt större denna vecka, vilket inte bara är inbillning eftersom barnmorskan själv sade det spontant. Mer kläder att sortera undan helt enkelt. Vecka 23 förra gången.

IMG_1680

Virus och skit

Inte på Arvid tack och lov. Lite förkyld är han visserligen och hostar en del om nätterna, men det räknas knappt så länge han kan gå till förskolan som vanligt.

Nej, min jobbdator är det som hade kontaminerats. Man kan säga att jag anade lite oråd i onsdags när datorn startade om sig själv när jag var på lunch, raderade senaste timmens sparade arbete och lade till saker på eget bevåg. Inget jag hade tid att fundera mer över eftersom jag hade en viktig tryckdeadline. Mer klag i största allmänhet.

Torsdagen uppförde den sig vad jag minns, men så på fredagen började den tappa kontakten med ena skärmen. Typiskt opraktisk sak. Särskilt som jag hade tryckdeadline då med. Så jag mailade datasnubben som tyckte jag skulle göra en virussökning. Noll succé eftersom programmet inte gick att starta.

Sen imorse tog det evigheter att starta datorn och jag fick felmeddelanden och mys. Då blev det lite fart på datakillgubben som kom och tittade på el computer. Och som sagt virus. Och det kändes bra. Man börjar ju ändå undra om man bara inbillar sig saker när datorn magiskt ändrar i ens dokument..

Friske killen imorse:

IMG_1678

Straffad av den där gud

Igår när jag vaknade var det bara en sån dag. Outsägligt trött i hela kroppen, sammandragningar, öm i livmodern, ont i fogarna, huvudvärk på lur etc etc. Vi bytte sovmorgon och Jonas gick upp med Arvid. Jag låg kvar och vilade ända till halv elva.

Sen var det full fart tills jag samtidigt som klockringningarna slutade stod bredvid pappa i Domkyrkan. Bella skulle nämligen konfirmeras. Jag förstår inte det där. Kyrkligheten känns mer och mer främmande med åren. Förr har jag sagt att jag skulle kunna tänka mig att gifta mig i kyrkan, men nu vete tusan. Allt känns bara så skenheligt och som ett skådespel.

I alla fall. Bella var i princip den enda inklusive prästen som kunde tala tydligt och högt. Allt annat var mest mummel. Hon blev godkänd också. Sen körde jag hem och hämtade killarna. Kändes inte som att Arvid hade haft speciellt kul i kyrkan..

Det efterföljande kalaset i Hjärup kan nog ha varit det roligaste kalaset Arvid någonsin varit på. Han sprang omkring och skrattade och lekte och busade hela tiden. Lyckan när Daniel kom var total och Julian blev kallad på när han tänkte sätta sig vid ett annat bord ”kom jola”.

Jag kände mig mest sliten, mycket på grund av den där bakomliggande huvudvärken, men hade också trevligt. När vi kom hem vid åttatiden tog jag alvedon och lagom till att Arvid sov en och en halv Alfons senare kunde jag konstatera att huvudvärkstabletterna varit förgäves. Migrän.

En liten tablett citodon hade jag liggande i medicinlådan, men det hjälpte ju inte mig eftersom jag ju tagit paracetamol redan. Efter att ha legat i soffan och hållit för ögonen en tjugo minuter gick jag och lade mig istället. Och sen vaknade jag gång på gång tills klockan var två och jag kunde ta min citodon.

Sen sov jag ända tills Arvid klarvaknade vid halv sju. Och nu sitter jag här sen ett antal timmar helt slut och har ont i huvudet och känner den där svaga hinnan eller vad man ska säga som hindrar migränen från att bryta igenom. När som helst. När som helst. Så går det tydligen när man inte är troende.

IMG_1667

IMG_1672

IMG_1673

IMG_1674

Lilla Leia hade 1-årskalas

Alla barn blir plötsligt så stora och fyller år stup i kvarten. I söndags var det dags för lilla Leia (Arvid tycker att det är lite förvirrande att hon heter samma som kusinen) att firas med kakor och tårta. Gött tyckte Arvid som tryckte i sig så mycket det bara gick innan päronen sade stopp och inte gav honom mer.

Sen var det bara att busa igång med polaren Colin som han ju känner sen gammalt. Vi gick i samma föräldragrupp nämligen. Slåss om stora plastbilar var den bästa leken innan kast med ballonger tog över förstaplatsen. Leia fick också sin dos uppmärksamhet av Arvid och de skrattade ihop en stund sötnosarna. Till sommaren när hon börjat springa omkring blir det nog mer lek dem emellan.

IMG_1638
Glada busungar

 

IMG_1640
”Tut tut”

 

Vänja barnen att läsk är tufft

Ostbågar är en favorit hos Arvid. Det får han bara om vi inte kan hålla oss från att öppna snacksen innan läggning på helgen. Det vill säga lite då och då. Läsk är däremot ett sattyg enligt honom som föredrar juice i alla lägen. Det innebär inte att han inte tycker att det är tufft att dricka läsk.

När jag gick i mellanstadiet tror jag det var, kom det någon och föreläste om vikten av att ta hand om sina tänder och inte småäta eller dricka sött. Hen menade på att hen förstod att det var coolt att dricka läsk, men att man kunde fylla burken med vatten så märkte ingen att man inte drack den äkta varan. Idiot tänkte jag och troligtvis hela klassen med mig. Men nu tänker jag att det skulle kunna vara något för Arvid som gärna tar över burken när den är tom.