Liten paus

Ibland går livet i kringelkrokar och det blir inte som man hade önskat. Då kan man stanna upp lite. Bloggen tar därmed en paus på några dagar, en vecka eller så länge det behövs.

IMG_0989

Annonser

Avnappning

Jag ligger efter med bloggandet. Något alldeles fantastiskt så. Har en mängd inlägg som ligger och skvalpar där innanför pannbenet, men de vill liksom inte ut. Händer för mycket annat istället. Som nu när grabben var sjuk hela veckan. Han frisknade till fint tills vi flög upp till Stockholm och kusinens 2-årsdag på fredagen, men vill fortfarande inte ta napp. Han antingen stoppar den i munnen, tar ut den och kastar iväg samtidigt som han säger ”Aj aj” eller så skippar han det första steget och bara kör kast med liten napp och säger ”Aj aj”. Så det är väl lika bra att plocka undan alla nappar så är den avvänjningen avklarad.

För det är ju med största sannolikhet inte så att han har ont i munnen längre. Inte med tanke på hur mycket annat än nappar han glatt smaskar på. Pippiplastfigurer var en hit att tugga på. Leias arm likaså. Nalle Kanins öron är efter några dagars konstant sugätande på nu en illaluktande, blöt historia. Snarare att han nu associerar nappen med att det gör ont. För att äta går också finfint. Redan i torsdags tryckte han i sig tre mazariner som Anita varit iväg och köpt på kondis när vi fikade ihop efter att hon passat honom på förmiddagen. Helt normalt socker- och fettintag. Helt normalt.

Nej, så det är väl så att det är slut på bilder på Napparvid nu.

Pyjamaskillen

Anita tog hand om Arvid på förmiddagen idag och sen kom jag hem och påbörjade mitt livs första vabb efter lunch. Måste komma ihåg att anmäla det till försäkringskassan också. Hopplöst det där. Hade det inte varit fint om arbetsgivaren skötte det? Då hade det inte blivit några fel som låg på en själv om det inte skulle stämma mellan de parterna. Kanske lika bra att göra det direkt.

Det verkade ju lovande att han skulle sova igårkväll, men det var bara ett irrspår han lade ut för att skapa lite falsk förhoppning. Arvid och jag sov i soffan hela natten. Om man med sova menar att inte sova utan gråta och vara ledsen. En timme mitt i natten var vi uppe och spatserade runt på nedervåningen också.

När klockan ringde på morgonen ville jag smått strypa mig själv alternativt skolka från jobbet, men steg upp och lämnade kvar Arvid sovandes i soffan efter att jag kontrollerat att soffkuddarna låg på plats nedanför så han skulle landa mjukt om han började rulla runt i sömnen. Att skolka kändes som att det hade varit en bra idé när Anita berättade att han hade sovit ända till halv nio och sen en timme till på förmiddagen. Tänk om man själv fått sova ikapp lite där.

Men han är bättre nu och det är det viktigaste. Han har skrattat idag och lekt och haft sig. På kvällen ville han inte ha sitt potatismos med köttbullar utan slängde tallriken i golvet. Inga konstigheter där. Business as usual. En hel flaska välling hävde han i sig en stund senare dock. Och sen när Jonas lagat lite pasta till oss åt han upp i princip all min mat så det har jag fått kompensera med godis nu. Stackars mig.

Vid halv nio däckade han på mig i soffan bara minuten efter att jag frågat om han ville gå och lägga sig med Nalle Kanin och fått ett resolut nej till svar. Och med däckade menar jag verkligen att han totalsomnade. Lyckades lägga över honom i hans säng och allt. Och han sover fortfarande en knapp timme senare. Smått otroligt.

Imorgon är vi hemma tillsammans han och jag hela dagen så jag hoppas att äta och dricka går bättre då så att vi snart är tillbaka som vanligt!

Liten Arvid som har för ont för att äta

Vår lille kille är en liten sjukling. Inte på något trött-och-sova-vis. Det är det minsta man kan säga. I fredags när jag kom hem från jobbet hade han somnat på Jonas i soffan, men vaknade strax jag anade oråd och tig tempen. Under kvällen var han som mest uppe i 39,3. En riktig trötter var han då, men ville inte sova själv så fick sova bredvid i soffan och sen hos oss i sängen.

Den där tröttheten gick som ni förstår snabbt över och efter en orolig sömn vaknade han alldeles för tidigt på lördagsmorgonen och jag gick som den sympatiska och duktiga mor jag är upp med honom. Utslag över hela rumpan och total matvägran. Och vattenvägran. Och nappvägran. Och sen även sovvägran. Och så har det fortsatt. Även på natten. Inatt var det bära 12-13-kilosklump som varvade att sitta mjukt och fint på höften med att dra upp kroppen i en spänd båge och gallskrika i lite drygt två timmar. Slutade med att Arvid somnade mot min axel vid femsnåret lagom till att jag tömt diskmaskinen.

Idag hade både Jonas och jag saker vi inte kunde missa på jobbet, men som tur var kunde Anita rycka in och passa Arvid tills jag lyckades komma ifrån vid tvåtiden. Farmorhänget hade gått fint och han åt tydligen ett par pepparkakor, en halv muffin och en halv bulle och sög i sig en mer på hela dagen.

När jag kom hem sabbade jag stämningen totalt genom att ta med honom till vårdcentralen där först sköterskor och sen efter att jag insisterat lite diskret (och jag menar diskret, inget gåpåande alls faktiskt) även doktorn. Sjuksyrrorna tyckte inte det var någon fara och att ha kunde gå till förskolan imorgon utan problem. Läkaren ville dock ha en lite noggrannare titt på munnen. Med noggrannare menar jag en möjlighet att se in i den överhuvudtaget längre än en fjärdedels sekund. Arvid är tydligen rädd för vita rockar och blir hysterisk bara de närmar sig. Särskilt om de ska till att öppna och titta i en ond mun.

Diagnosen blev inflammation i munhålan troligen orsakad av ett herpesvirus och att stanna hemma från dagis veckan ut. Ungefär tio dagar räknade doktorn med att det skulle ta tills han var som vanligt igen. Ingen medicin fanns tydligen att ge så små utan bara att försöka få i honom vatten. Vi stack inom konsum och köpte lite saft/juicetetror och vaniljglass på vägen hem. Inget av det har han ens luktat på naturligtvis.

Just nu sover han och jag hoppas verkligen att inatt är vändningen så att han kan äta och dricka och är pigg och glad igen tills vi åker till Leia på fredag. Om man ska vara tvåbarnsmor medan Johanna är på ultraljud är det ju skönt om inte Arvid blir trött- och hungerhysterisk. Men som Johanna påpekade så minskar ju risken betydligt att Arvid dra på sig något annat innan vi kommer upp nu när han inte är på förskolan. Alltid något!

IMG_0679_2
Frisk och glad är bättre!

Vapiano – ett bra val om du gillar att hänga på toaletten

Vi åt lunch på Vapiano Caroli igår. Det kändes som en bra idé eftersom det är enkelt och barnvänligt. Arvid är ju ett stort fan av pasta också så det kunde ha varit en win win. Nu är ju inte Vapiano någon gourmetrestaurang direkt, men tillräckligt bra för en snabb lunch. Eller borde vara.

Jonas ställde sig vid salladsdisken för att beställa två caesarsallader till oss och jag i pastadisken för Arvids skull. Bara det är ju meckigt egentligen, att man får maten vid olika tidpunkter när man har en hungrig, liten kille med sig. Killen som gjorde salladerna försökte tydligen göra sig av med en som stod på disken först och slängde bara ner kycklingen i den och tyckte det var bra livsmedelshygien. Han hade hoppat in från pizzadisken så han kan rimligtvis inte ha vetat hur länge den hade stått där dressad och klar. Jonas protesterade dock så han fick göra en ny.

När också Arvids mat var klar gick vi ut och satte oss i brittsommarvärmen. Härligt väder. Arvid smaskade glatt i sig sin pasta medan vi var lite mer tveksamma till vår mat. Kycklingen var så hård och torr och smakade absolut ingenting. Jag tyckte det kändes som att den stekts upprepade gånger i het olja. Ni vet den där krispigheten som blir när något som redan har en stekyta steks i mycket olja en gång till, så var konsistensen. När jag klagade till Jonas bekräftade han att kycklingen hade legat i pannan redan och stekts på igen. Ännu en gång, livsmedelshygien? Någon alls? Verkar inte så va.

Vid betalningen frågar de alltid hur maten har varit, men naturligtvis menar de inget med det utan det är bara en tom fras. Jag svarade dock att den varit dålig eftersom kycklingen hade varit dåligt tillredd. ”Hoppas det blir bättre nästa gång då” svarade mannen i kassan och tog fullt betalt för lunchen. Irriterande, men det hade ju kunnat passera om det inte varit för att den där kycklingen nog hade legat framme lite väl länge innan den blev lite snabbt upphettad igen. Både Jonas och jag fick nämligen akutuppsöka toalett senare eftersom kycklingen och våra magar inte var riktigt kompatibla så att säga. Så jag måste rekommendera er att undvika det här stället såvida ni inte hyser en önskan om att spendera en eftermiddag på toaletten. Bra jobbat Vapiano. Tack så mycket.

 

Ostbågsbonanza!

Förra veckan var inte på topp som jag också skrivit om. I ett försök att höja stämningen lite köpte jag på mig en dos ostbågar. Och hade smakprovning:

  • Den ”franska” varianten: God, ganska rund smak
  • Den ”italienska” varianten: God, betydligt saltare
  • Den ”amerikanska” varianten: God, smakar mest som vanliga ostbågar som man gått ett varv med pepparkvarnen över

Vilken det är troligast att jag köper igen? Ingen skulle jag säga. Vanliga ostbågar vinner racet. Om jag hade kalas kanske det blivit en dock. Vilken är högst oklart, beror nog helt på vilken påse som kommit först i chipshyllan.

IMG_0647

Kanelsnurror är så mycket bättre

Ni vet när man äter kanelbullar och hela tiden mest är ute efter det göttigaste, det vill säga den saftiga, smöriga mitten. Om man brett ut fyllningen ordentligt är inte kanterna nödvändigtvis torra, men det är ändå stor skillnad. Därav kanelsnurror! De är som bara mitten nämligen. Och enkelt att göra. Vik rektangeln en tredjedel över en tredjedel och sen den sista över, skär smala längder rakt över (lika många som vid vanliga bullar, tvinna dem och gör till en knut.

Igår var det ju kanelbullens dag och det får man väl omfamna oavsett dess ursprung, särskilt när det infaller en ledig lördag! Nu hade vi ingen färskjäst hemma dock, men efter lite letande i skåpet hittade jag en torrvariant. Visserligen utgången med några månaders marginal, men väl värt att pröva. Medan jag gjorde degen insåg jag att kanelen var slut och att den sista kardemumman precis slängts ner i bunken. Så jag ställde in mig på att det skulle bli improvisationsbullens dag istället och började titta efter choklad och annat hemma.

Nu hade jag inte behövt tänka så kreativt eftersom utgången torrjäst tydligen har ganska begränsade jäsegenskaper. Att slänga en hel deg kändes onödigt så vi köpte två paket jäst när vi ändå skulle handla och jag gjorde en ny deg som jag arbetade samman med den andra. Resultat: massor av deg och 80 bullar. Lite nytt fick det bli dock så jag gjorde en vaniljglasyr och hällde på istället för pärlsocker/mandel/strösocker. Sjukt bra!

IMG_0684.JPG