Plötsligt händer det!

Inga trisslotter som gör mig ekonomiskt oberoende livet ut tyvärr, men ändå en bra grej. Den där lille killen här hemma, han smarrade lax och ris till middag. Inte fullt så mycket som päronen tyckte var lagom dock så vi gjorde ett hundrade (mer eller mindre) försök med välling. Arvid höll mig sällskap medan jag blandade till och värmde en deciliter. Ner i flaskan och upp med Arvid i famnen mot vardagsrummet. Allt som vanligt med det stora undantaget att han högg tag i flaskan och verkligen sög i sig vällingen. Mer än hälften var slut när vi kom in till Jonas. Och ett par minuter senare var det bara luft som kom när han försökte få i sig mer. Så dryga decilitern till fixades till och proceduren upprepades. Tog inte ens en reklampaus innan det återigen var tomt i flaskan. Helt otroligt. Djävulsdrycken har blivit nam nam. Där ser man.

IMG_0461
Alltså, hur liten har han varit?

 

Annonser

Jag vill vara hemma och åka pulka med min unge

Nu är det ju inte så världen ser ut tyvärr. Man skulle kunna säga att allt och alla är emot mig i det här avseendet, det med pulkaåkandet alltså. För två år sen eller om det var tre köpte jag en pulka på lunchen en snöig dag. När jag kom hem hade all snö smält bort och sen kom det inte mer den vintern så pulkan hamnade i källarförrådet. När vi senare flyttade var pulkan puts väck. Och med puts väck menar jag att det var som att jag aldrig hade travat in på citygross den där dagen och glad i hågen langat upp plånboken och betalat för en röd fin pulka.

Det finns flera teorier. En är att någon mystiskt bröt sig in i vårt förråd och i all lönndom snodde med sig pulkan och fick en massa härliga pulkminnen som borde varit mina. En annan är att Jonas inte unnade mig någon pulkglädje och i all taskighet bara slängde den och sedan vägrat erkänna det. En tredje är att det finns en hemlig plastbakterie som lever på pulkplast och äter och äter tills det inte ens finns ett snöre kvar. Högst oklart fall alltså.

Summa summarum har jag ingen pulka. Men det finns det en annan som har och honom tänker jag dra ut på äventyr med imorgon efter jobbet!

IMG_0076
Arvids farmor vet att köpa bra presenter!

 

Hundra procent succé!

Jo så att. Natt två av sluta amma. Redan kvällen sov han bättre och vaknade inte förrän vid halv elva och sen en andra gång vid halv tolv och då gjorde vi oss iordning och lade oss. Sen sov lillkillen, i sin egen säng till och med, till klockan fyra! Fyra! Han sov alltså fyra hela timmar i sträck! Fyra timmar! Har ju inte hänt sen den där natten i juni. Jag var i chock. Kunde knappt somna om, jag menar jag hade ju fått så många timmar sömn på en gång att jag var helt redo att använda hjärnan på riktigt.

Han fick flytta över till oss i alla fall, somnade snabbt och sussade sött till sju något då han vaknade till men strax fortsatte sova ihopgosad mot oss. Och kvart över åtta var det dags att stiga upp för herrarna och jag tog min söndagslur och lämnade sängen vid kvart i tio.

Men ni förstår alltså hur fantastisk den här natten var?! Tänk om det håller i sig! Det enda nu är mitt ena bröst som gör ont och kan behöva lite hjälp på vägen att bli av med mjölken, men det är inget att snacka om i sammanhanget, jag har ju fått sova!

20140126-113402.jpg

Olidligt, absolut olidligt

Att sluta amma var det ja. Det bestämdes det att vi skulle ge oss på den här helgen. Beslutet hade något med att göra att sömn känns som en bra grej. Arvid har ju inte riktigt delat den övertygelsen på sistone utan har vaknat säg en gång i timmen, satt sig upp, ställt sig mot en, kravlat över sängen, skrikit, spjärnat med hela kroppen och till slut tagit tutten. Helt orimligt lite sömn har det blivit. En stor anledning har väl varit tänder, tre på tre veckor. Gör ont på liten fast det blir knappast bättre av att leva rövare mitt i natten. Så jag kände att nu fick det nog vara dags.

Att säga att det gick bra första natten, han ammar bara sen kväll och natt, beror helt på hur man menar. Han fick ingen tutte så på så vis gick det ju bra. Samtidigt har jag ont i öronen av allt skrik och kan knappt hålla ögonen öppna efter alla försök till tröst under natten. Helt hysterisk var han så man ville ge honom en papperspåse att andas i för sin panikångest. Stackars. Vi testade att ge välling, men det är ju som bekant en djävulsdryck så den var det bestämt nej på. Napp kunde gå när han till slut var så trött att han somnade i sina skrik. Vid fem var jag nära att ge upp men så såg jag vad klockan var och kände att om vi hållit ut till dess skulle vi nog klara lite till.

Och det gjorde vi. Vid åtta steg Arvid och jag upp och kokade gröt och drack massor av vatten och nu leks det i vardagsrummet. Hoppas inatt går bättre.

20140125-084824.jpg

Väggupp

Det är olika det här hur man resonerar kring trafikplanering. I Staffanstorp fattade de det lustiga beslutet att bygga två branta gupp på en 70-väg. Efter ett par veckor ändrade de hastigheten till 60. Lite mer vettigt, men fortfarande lite konstigt. Eftersom guppen inte är målade är de inte alltid så tydliga när man kommer körande, särskilt inte i morgondis där skyltarna (som sent omsider faktiskt kommit upp) inte alltid är så uppenbara. Nu gnäller jag mest för det är faktiskt inte svårt alls att uppmärksamma guppen om man bara vet var de är. Och var de är förstår väl vem som helst: De ligger ju i det mörklagda glappet på den i övrigt med lyktstolpar upplysta vägen.

För övrigt är det i dagsläget bara åker på den ena sidan av vägen.

Tio månader mysunge

Den älskade pojken. Tio stora månader som har gått så fort. Så mycket han redan kan och ännu mer han kämpar järnet för att lära sig. Tänk att han blir ett om bara två månader! Overkligt. En liten kille med världens rundaste kinder, knubbigaste lår och bastant öl(mjölk)kagge. Så söt med sina lockar som leker Kurt Olsson med honom allt som oftast.

Det gör ont i en att inte vara med honom hela tiden, men det är ju bara så det är. Man vill  pussa på honom hela tiden och leka tittut och kittla honom. Jaga honom krypandes så man får ont i knäna. (Det där fettlagret han har saknas liksom hos en själv.) Och när man får höra att han gjort sig illa hemma när man inte varit där och kunnat trösta.. Usch. Liten.

Det är ju fantastiskt hur mycket man kan älska en person. Det sätter ens föräldrar i ett nytt perspektiv. För de känner säkert precis likadant. Konstigt, för man själv är ju inte så himla speciell egentligen. Särskilt inte i jämförelse med ens eget barn. Den lille söte Arvidpojken med pussmunnen.

IMG_0093
Se så snäll och fin jag är!
IMG_0094
Vänta, nu ska jag klättra upp på dig!

 

Den tredje julen

Den tredje julen kom med Leian. Hon tog sina föräldrar under armen och åkte ner till Skåneland. Jag nämnde ju att Bo snålat med ankan på julafton, men tog igen det på Leiajulen. Fint. Jag åt kött så jag inte orkade tillräckligt med godis nästan.

I vanlig ordning försöktes det tas bilder på kusinerna tillsammans. Ingen var förvånad när de mest skulle ränna iväg eller gråta eller bara allmänt vifta med huvudet precis när slutaren stängdes. Men någon sötnosbild lyckades det med ändå!

IMG_2426
Eh, jag håller på att dra av mig luvan här, varför ska du fota just nu?
IMG_2434
Jaha, nu är moster igång med kameran igen. Och kusinen smajlar upp sig. Försöker väl fjäska sig till fler julklappar.

Tomten kom än en gång! Så många tomtar med så varierande utseende!

IMG_2468
Oj oj! Spännande grejer som händer!
IMG_2460
Sorry tomten, du skelade ur bild. Detta var det bästa som åstadkoms. Nissan skötte sitt fotomodellande bättre!

Mamma och Bo hade ett litet tema i julklappsväg i år. Alla herrar, oavsett ålder, skulle bära fluga. De som hade fått sin redan på julafton var lite bättre förberedda och slapp Chippendale-looken med flugan direkt på halsen. Flugkalaset:

Arvid är ju en sån typ som gladeligen snor saker av andra barn. Så även med Leias välling. Som bekant är ju välling ett riktigt satyg som man bara ger barn som straff enligt Arvid, men när flaskan var i Leias mun blev det plötsligt mer intressant. När hon var klar försökte Matthias således mata honom med den. Gick sådär.

IMG_2516

Som vanligt var de sista kvar vi, förutom Daniel då. Och herrskapet som bodde där. Med andra ord var det Julian, Christina och Matthias som gick tidigt. Eller tidigt. Före oss.

IMG_2440
Stilig bror
IMG_2485
Smitare