Det var inte bara morgon på julafton

Vi har ju bara talat om julaftonsmorgonen så jag förstår att nyfikenheten är total och att ni nästan kissar på er av spänning inför hur resten av julaftonen förlöpte. Låt mig hjälpa er vidare från den här obekväma platsen av kill i magen: Det gick bra.

Först åkte vi i vanlig ordning till Riseberga till Jonas mormor. Riseberga tänker ni nu, är det inte där vi bor? Jo, det skulle man kunna säga att det är eftersom så är fallet. Om man ska vara petig är det dock Kungshälla och om jag förstått saken rätt är Riseberga nyare och Kungshälla har blivit del i det på senare år. Fråga mig inte mer, jag vet inte. Jag kan dock peka ut var ”kiosken” och ”solidar” har legat.

I alla fall. Jonas mormor var det. Annie hade ordnat med världens största julbord. Vårt bidrag med att ha gravat lax och köpt ål (det var faktiskt ganska olidligt i köerna inne i fiskarboden i Limhamn så ändå en rejäl insats från min sida) var som man så fint säger ”en piss i Mississippi” i jämförelse. Arvid hade käkat fisk (fisk, sås och potatis är tydligen det bästa i matväg som finns) tror jag det var hemma innan vi åkte, men fick smaka på det mesta. Inget var väl fantastiskt i hans mun omedelbart sådär. Utom majskrokar då förstås. Och den stora succén risgrynsgröt med saftsås och tinade jordgubbar. Nam nam lät han hälsa om det.

Kalle skulle det tittas på naturligtvis. Detta hade Jonas sett fram emot sen Arvid sparkade halvt sönder mina revben i magen. Lagom till Ferdinand snarkade killen sött i min famn dock. Då hade han dock redan hunnit härma Mussedelen genom att försöka riva granen samt dra ner allt som fanns i största allmänhet i tv-rummet.

Om ni tittar noga på bilderna förstår ni också att det var värsta catwalken från Arvids sida. Först tomtedräkt i rött och grått, sen stilig i body med fluga och patches på armbågarna för att avsluta med en tomtenissedräkt, allt för att kunna assistera tomten. Och apropå tomten. Han var inte rädd eller ens osäker för en sekund. Arvid alltså, tomten vet jag inte hur han kände. Där kom tomten och såg i mitt tycke ganska obehaglig ut, men inte enligt Arvid. Det vara bara spännande och roligt.

Ajdå, där vaknade den söta killen från sin förmiddagstuppis. Då är det bara att säga tack och hej och ni får sitta med åtminstone lite spänning kittlandes i magen inför hur det gick i Lomma sen. Kom tomten dit med? Eller var det en tomthen? Fick han några klappar? Kunde Bo gå rakt? Med mera. Med mera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s