Amning alltså

Det är bra och det är mysigt och yada yada. Nu är Arvid åtta och en halv månad och äter i princip bara riktig mat om dagarna. Ibland får han lite tutte som mellanmål för att jag inte har något bra hemma eller orkar fixa till ett.

Det är nätterna som är problemet. Minns ni hur glad jag var i början av sommaren innan värmen kom och han sov en hel natt? Not so much sen dess. Inatt kollade jag klockan när han vaknade och skulle krubba. Han somnade för natten vid halvåtta och sen var det smarrning kl tjugo över tio, tolv, två, halv tre, tre, fem och halv sex.

Rimligt? Nja. Lämpligt inför att jag börjar jobba igen? Nja. Gör mig trött precis överallt? Oh ja.

Det där med att barnen tröttnar av sig själva verkar ju inte gälla Arvid i alla fall. Om han inte skärper till det här småsmaskandet snart får det bli lite hårdare tag med tuttvägran från mitt håll. Kunde kanske vara bra för honom också att lära sig sova i längre sjok om natten för den delen. Lite trist att ge upp nattamningen och därmed som en följd troligtvis amningen överhuvudtaget för att få sova bara.

IMG_2080

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s