Kusinkärleken blommade

Vi åkte upp till Leians 1-årskalas några dagar innan själva evenemanget så kusinerna kunde leka. Arvid var mycket fascinerad av denna mycket större och samtidigt som honom lika stora tjej. Hon lärde honom bra saker att kunna, som att slå med händerna i bordet och att dra sig upp mot ståendes (snart är han där). I vanlig ordning grabbade Arvid tag i håret på henne så att hon började gråta. Det kan man tycka var taskigt, men hon gjorde sitt bästa för att peta ut ögonen på honom lite då och då så det gick nog på ett ut.

Arvid är ju i åldern av ”första” och i Stockholm fick han gunga för första gången. Ifall det var roligt? Om att skratta så att man kiknar räknas som som roligt är svaret ja. Då gör det inte så mycket att ens mamma inte dragit på en vantarna trots att temperaturen är närmare nollan. De åkte dock på efter en stund. Fina MFF-vantar har han.

Vi flög upp, dels för att det var billigare och går mycket snabbare än tåget, dels för att det kunde vara ett bra test inför planen att åka på semester. Min plan om att amma honom vid start och landning för att undvika ont i öronen gick dock i stöpet båda hållen. Vem vill liksom ha en tutte i munnen när det händer såna spännande saker? Napp gick bra dock och inget gnäll eller skrik blev det från sötnosen. En praktisk sak med att flyga till just Johanna var också att vi inte behövde ha med vagn eftersom de för tillfället har två stycken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s