Morgonstund har fortfarande guld i mun

Jo men om morgonen har fortskridit som den brukar? Jodå. Det har grävts i blomkrukan så vi haft jord över hela vardagsrumsgolvet. Om han fortsätter öva sina omplanteringsfärdigheter på det här sättet kommer han snart ha lärt av sig att vara rädd för dammsugaren. Annars har han också varit oväntat tyst vid två tillfällen:

IMG_2261
Nej, men jag är inte på väg någonstans. Det finns inget spännande några trappsteg upp. Inte alls. Gå du tillbaka till köket och laga gröt. Här finns inget att se. Såja, hysch hysch med dig.
IMG_2262
Fedden ja. Kanske dags för trappgrindar..
IMG_2255
Jaså, jaha, du menade henne, att jag skulle var intresserad av Fedden? Nej, nej, hon bara råkade vara där samtidigt som jag. Jag skulle inte alls upp till henne. Verkligen inte.
IMG_2260
Om jag sätter mig här lite fint så kan väl du fortsätta med gröten. Jag är helt oskyldig. Lovar.

En minut senare:

IMG_2263

Annonser

Morgon har guld i mun eller hur det nu är

Snart är det frukostdags för Arvid. Själv väntar jag tills jag fått i mig en balja kaffe eller två. Vakna lite mjukt. Eller mjukt och mjukt. Det beror på hur man ser på saken. Hårdragning, kicksparkar och knytnävsslag tillhör nog inte den kategorin. Inte ens när de utdelas av en åttamånadering. Fast just imorse var det inte kampsportskillen som väckte oss utan en som så att säga hade en liten olycka av den otrevligare sorten i sängen. Skoj.

Hittills har han också hunnit gräva runt i Feddens matskål, torrfoder tack och lov, och droppa mat i hennes vattenskål och i allmänhet kasta runt de små bitarna. En annan favorit var också att jaga rätt på den fulla blöjhinkspåsen medan jag fäste i en ny refill i tunnan. När jag efter att ha tvättat av honom tvättade mig själv passade han på att lyfta upp locket, eller vad man säger, till ena avloppsbrunnen. Jag fattade det kloka beslutet att sprita hans händer innan vi lämnade badrummet.

Morgonrutinen nu är annars att vi turas om att stiga upp med Arvid och låter den andre förhoppningsvis snarka vidare. Man sätter på ohemula mängder kaffe till sig själv, och den andre om den hinner komma upp innan det är slut, och gröt till lillkillen. Funkar bra för det mesta även om just idag känns mer orimlig än vanligt.

IMG_2251

8 månader och lite till

Förra tisdagen var det Arvids 8-månadersdag, men den hamnade lite i skymundan av farmors aningens mer storstilade 90 år. Anita kom dock och gratulerade honom med presenter i mängd. Att det snart är jul är inget hinder i presentköpandet.. Han fick en röd, fin bil i plast (som han gillar hårdplast lillkillen!), en mjuk boll som skallrar, en änglakörsadventsljusstake och pepparkaksformar. Hade inte tänkt baka pepparkakor i år, men nu får det nog bli att sätta en deg ändå. Tårta blev det ingen månadsdagen till trots. Istället chokladmuffins med salt, lite mer lagom denna gång.

Jag blir faktiskt imponerad av hur bra folk är på att köpa presenter till Arvid, hittills har vi inte fått en enda sak som inte varit bra. Den enda i så fall är två gubbar från en av Jonas japanska kollegor som får stå lite vid sidan av än så länge eftersom vi inte kunde uttyda hur det var med bisfenol och sånt. Vår japanska är inte bra nog (obefintlig) helt enkelt.

IMG_0693
Figurerna vi är osäkra på bebisvänligheten i.

Så hur går det nu för Arvid mitt i att bli större? Har han tänder? Kan han krypa, sätta sig själv upp, stå, gå? Ja, tandlös är han så det förslår. Lite då och då tänker jag att det kanske är på gång när han är gnällig och dreglar mer än vanligt, men än så länge inga bissingar som gett sig till känna. Krypa kom ganska exakt till 8-månadersdagen. Han började åla sig fram i en väldans fart för någon vecka sen och därefter har det gått fort! Han kör nu på en blandning av ålande och krypande även om han också kan krypa regelrätt en bit. Jag går ut i köket för att hämta något och när jag vänder tillbaka är han nästan där. Att lämna på en filt är inte samma sak längre.. Och ja, alla kontakter har barnsäkrats nu.

Sätta sig upp från liggande är ingen utmaning, inte heller att resa sig vidare upp mot allehanda möbler. Och blåmärken och bulor är bara att acceptera att de kommer för det är inte alltid så lätt att komma ihåg sina begränsningar eller vad man håller på med om man är en liten Arvid. Stå lull dröjer nog lite till, men om han håller handen mot ett finger räcker det för att stå hyfsat stadigt. Gå blir det ett par steg om han håller i soffbordskanten eller vänder sig till soffan därifrån. Om man håller honom i händerna tar han ett par steg ibland med emfas på ibland, han har inte riktigt fattat det där än.

Farmors 90-årsdag

På farmors stora dag var det fullt ös med besök och blommor och presenter. Framåt kvällen kom Kerstin, Daniel, pappa och jag hem till henne. Vi drack lite bubbel och snicksnackade innan vi gick bort till M.E.A.T. där vi bjöd farmor på middag. Vad som skulle väljas var inte det lättaste, men det var ju en dag utöver det vanliga så valet föll till slut på hel hummer. En jättetrevlig kväll där alla var glada och hade det härligt!

IMG_2050
Rara bubblor till en rar jubilant!
IMG_2063
Bara glada miner, som sig bör.
IMG_2064
Son, far, morfar.
IMG_2072
Mycket fint att välja på i menyn
IMG_2068
Daniel åt kött
IMG_2076
Pappa med tellegiofylld friterad risottoboll
IMG_2077
Hummern!

Liten friskare igen

Lite bättre stämning här hemma idag. Från föräldrarnas sida då. Vi var ju lite stressade av att lillkillen var sjuk på riktigt för första gången. Arvid däremot var på mer eller mindre topphumör mellan kräkningarna. Lite slött och mer mysgosbehov, men det mesta var ändå roligt och även om benen inte orkade stå så lång stund var det inget som hindrade nya försök.

Det är skönt att det dröjde så pass länge för honom att bli dålig så han är stor nog att man inte behöver bli orolig i första taget. Dock lite oflyt att jag nu ammar så pass lite att jag inte omedelbart har mjölk att kompensera med till honom. Fast det kanske var lika bra så att det bara kom lite i magen åt gången. Välling tänkte vi att han kanske skulle acceptera nu med tanke på hur gärna han klunkade i sig vatten, men icke. Tre olika flaskor och muggar och samma äcklade min och besvikna blick. Kanske bara att ge upp på det. Vi köpte dock fyramånadersgröt till honom att äta någon sked av och det funkade bättre.

När det var läggdags bestämde vi att jag skulle lägga mig bredvid och läsa bok så vi hade koll om han kräktes igen. Arvid hade lyxen att få bli nedbäddad i vår säng redan från början och blev så uppspelt av det fantastiskt roliga prospektet att busgosa med mamma att det till en början var ställa sig upp mot spjälsängen och hoppa upp och ner, leka kast med liten nalle och spotta nappen längst som gällde, allt under skratt. Och knappt tio minuter senare somna som en stock. Och det var vi båda som slocknade.

Nedan fem minuter innan dagens tredje kaskad släpptes lös:

Liten stackars sjukling

Stackars lillkillen, det har varit kräkfest i kattpalatset här på morgonen. Jonas var uppe med honom medan jag sussade vidare. Så blev Arvid dålig och fick komma till mig. Lite lugn gosmyslek i sängen och sen var han hungrig och fick lite mjölk. Ingen gröt när magen precis varit upp och ner två gånger. Nu sover han sött bredvid mig och jag läser tidningen och mår lite illa, troligtvis helt psykosomatiskt.

I köket sågas skadad vägg bort och det förbereds för mögelsanering och fläktar så det är lika bra att vi är på ovanvåningen så långt från alla skadliga motorsporten som möjligt. Arvid är helt slut och sover trots oväsendet. Liten skrutt.

image
Inte så här pigg idag inte