Efter ett par incidenter kan vi kalla det, där sådant som gärna får stanna i blöjan har letat sig upp över hela ryggen och någon gång till och med ända upp i håret har Jonas börjat reta mig. Smått konstant. Detta eftersom jag verkligen vill undvika akutduschningar, vilka Arvid som tur är tycker är roliga, mycket roligare än att bada, och därmed luktar lillmister i rumpan gång efter annan om han inte bajsat på en dag.
Mitt ibland smått maniska beteende härstammar främst från just en incident på stranden precis när vi kommit dit där det bara var att skynda iväg till fotduscharna och sanera Arvid. Naturligtvis hade vi glömt ta med extrakläder så han fick smörjas in totalt med resultatet att sand klibbade sig fast och irriterade, särskilt som Arvid lade sig rakt ner i sanden sekunden han blivit insmord. Kläderna tvättade vi också och när de var torra blev han påklädd igen, men då kändes sandkornen ännu mer och det var en Gnällvid till son vi fick.
Idag i alla fall skedde det jag hoppats på. Johanna har ju satt Leia på pottan om morgonarna för att lufta rumpan och med lite tur få lite resultat i den. Jag har haft planen om att testa samma metod med Arvid, men har velat att han ska vara lite mer stabil i sitt sittande så han inte trillar över hur som helst. Igår provade vi medan jag tog en snabb dusch och ungefär en droppe kiss kom det. Imorse tvättade jag håret (det tar en stund på mig) och gjorde mig i ordning och när jag skulle lyfta över honom till skötbordet för att sätta på blöja och klä på honom hade han lämnat kvar en laddning som jag kan uttrycka som så att jag var mycket tacksam över att slippa få i en blöja. Så great success och vi fortsätter med den här metoden!
