Raketrumpan

Efter ett par incidenter kan vi kalla det, där sådant som gärna får stanna i blöjan har letat sig upp över hela ryggen och någon gång till och med ända upp i håret har Jonas börjat reta mig. Smått konstant. Detta eftersom jag verkligen vill undvika akutduschningar, vilka Arvid som tur är tycker är roliga, mycket roligare än att bada, och därmed luktar lillmister i rumpan gång efter annan om han inte bajsat på en dag.

Mitt ibland smått maniska beteende härstammar främst från just en incident på stranden precis när vi kommit dit där det bara var att skynda iväg till fotduscharna och sanera Arvid. Naturligtvis hade vi glömt ta med extrakläder så han fick smörjas in totalt med resultatet att sand klibbade sig fast och irriterade, särskilt som Arvid lade sig rakt ner i sanden sekunden han blivit insmord. Kläderna tvättade vi också och när de var torra blev han påklädd igen, men då kändes sandkornen ännu mer och det var en Gnällvid till son vi fick.

Idag i alla fall skedde det jag hoppats på. Johanna har ju satt Leia på pottan om morgonarna för att lufta rumpan och med lite tur få lite resultat i den. Jag har haft planen om att testa samma metod med Arvid, men har velat att han ska vara lite mer stabil i sitt sittande så han inte trillar över hur som helst. Igår provade vi medan jag tog en snabb dusch och ungefär en droppe kiss kom det. Imorse tvättade jag håret (det tar en stund på mig) och gjorde mig i ordning och när jag skulle lyfta över honom till skötbordet för att sätta på blöja och klä på honom hade han lämnat kvar en laddning som jag kan uttrycka som så att jag var mycket tacksam över att slippa få i en blöja. Så great success och vi fortsätter med den här metoden!

Innan han börjar mula in sand i munnen och rulla sig till ny hudfärg.

 

Semesterraggaren Arvid

Hur det är att resa med en sjumånadering? Alldeles underbart säger jag! Åtminstone om hen är som Arvid. Arvid är något av en charmör. Eller inte något, han har blivit så mycket charmör att det nästan är löjligt. Att gå längre än två meter utan att han har smajlat upp sig och snott någons uppmärksamhet har visat sig vara en omöjlighet. På planet ner hängde han ut i gången för att kunna flirta med alla i sätena runtom oss. På vägen hem när vi väntade på att få gå av stod alla i raderna omkring och gullade med honom. Folk vi åkt ner med som inte satt vid oss nu kom också fram för att se hur det gått och få en sista glimt av honom.

På Teneriffa stannade alla servitriser upp vid honom och gullade och en galning mer eller mindre sprang över hela matsalen, som var stor, för att snacka med honom innan hon var tvungen att skynda tillbaka till sin del. Vi försökte ge honom mat när vi åt, men det gick inte med alla distraktioner. Arvid var ju tvungen att vända sig hit och dit och spana in alla samt kontrollera att de också tyckte att han var den coolaste och snyggaste killen i stan.

Ey, spana hitåt vetja!

Alltså, det är för lite folk att snacka med här!

Morning folks, Arvid in the building!

Att bada för första gången

Vi bodde ju på ett hotell med två stora poolområden. Gött tyckte alla fläskiga britter som vräkte sig i solstolarna och halsade öl medan deras ungar härjade i barnpoolen. Svenskar och annat löst folk paxade platser i gryningen med för den delen. Jag är inget stort poolfan. Inte Jonas heller. Så vi satsade på havet så långt det var möjligt. Med möjligt menar jag de dagar det inte var halv storm och parasollet hotade flyga all världens väg. De ostrandvänliga dagarna var inte fler än två tror jag så det var ingen fara.

Men havet var inte direkt barnvänligt med vågor som fick vuxna män att kravla omkring i vattenbrynet med badbrallorna nere efter att ha blivit omkullvälta av vågorna. Så Arvids första bad fick bli i barnpoolen. Att säga att det var succé vore en överdrift. Vattnet var alldeles för kallt för en så liten kille, men ett par korta dopp blev det ändå.

Varmt och skönt…

 

Hänga på Sturup

Vårt plan är en och en halv timme försenat så vi försöker fördriva tiden så gott det går på espresso house. Arvid vägrar både sova och äta utan det ska stojas och charmas medpassagerare.

Vi har årets trash bakom oss. De föredrar Sturup framför Kastrup eftersom det finns rökrum här. Tanten tycker Baileys är bättre än gammeldansk så här på morgonen.

Jo så att. En timme och en kvart kvar.

Inte välkomna till vårt hus

Alla inbrottstjuvar som tror att de ska få fria händer nu när vi är bortresta kommer tyvärr att gå bet. Fedden stannar nämligen hemma och skrämmer bort eventuella bovar! Hon tar också hand om Jonas bror som kommer bo här. Snällt av henne.

Dagen har gått till att akutordna en massa saker och förhoppningsvis har vi fixat med allt vi måste och att resten löser sig efterhand. Går säkert bra. Bara vi lyckas komma upp i tid till att vara incheckade och klara klockan fem imorgonbitti..

Har ni sett något sötare nånsin?! ”Kan ej underteckna” liksom.

 

Bara lite snabbt så här innan vi åker igen

Jahaja. Så kom vi hem från Stockholmo igårkväll. Härligt att vara hemma tycker Arvid. Vi tänker mer att det är regnigt så vi tar och åker till Teneriffa en vecka imorgon. All inclusive blev det visst för typ inga pengar alls. Så istället för att skriva ihop lite blogginlägg med kusinlek, Leias 1-årskalas och fem-generations-fika i Västerås har jag plötsligt en lista med en miljon grejer att fixa inför resan. Det är ju inte fel om vi har löst sånt som att hämta ut Arvids pass, köpa blöjbadbyxa, bebissolkräm, skriva ut biljetter, ordna passning av katten, fixa blöjor och barnmat, tvätta, leta reda på lämpliga kläder till en själv, klura ut hur vi gör med vagn etc etc. Här är ett par bilder så länge i alla fall:

Sju månader är min älskade unge

Den här underbara killen är den och det finaste jag vet. Han är en glad betraktare som gärna läser in vad som händer runtomkring honom innan han börjar tjoa och tjimma. Det sociala har dock börjat ta allt större plats i hans liv och andra barn är inte enbart roliga för att man kan dra dem i håret, det är bara en bonus när sådana tillfällen ges.

Leia är sjukt spännande och henne vill han gärna ta efter och häromdagen lyckades han nästan ta sig upp till ståendes från sittandes efter att ha sett hur hon gjorde.

Krypa är inte aktuellt än. Inte åla heller för den delen. Stå däremot! Roligaste som finns förutom att leka flygplan med mig! Det fixar han galant på egen hand, att stå alltså, om han bara har till exempel en bordskant att hålla i eller något att luta sig lite mot.

När det kommer till tänder är det inget han sysslar med. Inte att sova om natten heller. Nytt är istället att vakna och vägra somna om någon gång mellan fem och sju på morgonen, för det mesta runt sex. Läggning vid sju på kvällen är en väl inarbetad rutin vid det här laget dock.

Boppemjölk är det godaste som finns men gröt går inte heller av för hackor. Annars präglas riktig mat av skepsis. Ibland är det vidrigt när vi försöker få honom att äta och munnen blir ett sammanpressat streck. Ibland går det bättre och någon gång snudd på bra.

Han spricker upp i världens leende när man kommer när han sovit middag. Skrattar gör han för den delen nästan mest hela tiden eftersom han uppenbarligen har så roliga föräldrar.

Och söt är han. Så söt att man tittar på bilder på honom så fort han inte är inom synhåll. Gott luktar han också och mysig är han att smaska på.

Sju månader är han idag mitt älskade barn och tiden går så fort att snart ska han väl odla fjunmustasch och tjuvåka moppe.