Arvid ställer två frågor

Arvid har en stor fråga: Varför lagar jag så äcklig mat till honom? Det finns ju goda saker som boppemjölk och gröt, varför då klydda till det med squash, morot, kyckling, ägg och nu senast fruktansvärt vedervärdig blomkål? Jag har inget bra svar på det mer än att jag tycker han är lite kinkig och får skärpa till sig. Man kan liksom inte få katrinplommonpuré varje dag. Eller jo, det kan man, men det är av helt andra anledningar.

Arvid har även en annan fråga: Varför får han inte sutta i sig mjölk ihopkorvad mot mig en gång i halvtimmen om natten? Varför blir det äcklig napp hälften av gångerna? Där har jag ett bättre svar: För att äta gör man bäst på dagen och sova gör man bäst på natten. Särskilt jag som tydligen inte är riktigt lagd att sova när som helst hur som helst. Och eftersom de där sovstunderna på dagen ofta inte är längre än en halvtimme, trekvart så man inte hinner somna ens.

1380441479088

Den läskigaste dagen

Idag hade vi en sån mysmorgon Arvid och jag. Gröten var god och kunde varit mer och bada var förhållandevis skoj. Sen var det påklädning och fix och don. Och då inträffade dagens första läskighet. Arvid låg på ett vad man kunde tro rullsäkert avstånd från sängkanten när jag skulle plocka upp hans scarf för dagen. Så ryggen till medan jag böjer mig ner och samtidigt krasch boom bang har han serierullat ner på golvet med en duns och efterföljande skrik.

Jag tog upp den stackars ledsna pojken och bar omkring och tröstade honom och gav honom tutten när han var lugn. Det verkade inte som att han hade ont någonstans så den mjölktrötte killen fick sova lite och jag meddelade Jonas om olyckan. Och han tänkte ett steg till och var orolig för att han skulle ha slagit i huvudet och att han då inte skulle sova, men han verkade så som vanligt och jag låg bredvid hans säng så det kändes inte som någon fara. När han sen vaknade tjugo minuter senare något var han glad och som vanligt igen.

Lite bus och lek och iväg till öppna förskolan dit vi promenerade i det vackra vädret med Emma och Amani. Om jag inte nämnt det så är Amani en av världens största bebisar, sjukt ball unge. Vi hade följe en bit hem efteråt, men så skulle vi på olika håll och Arvid och jag hoppade på en buss och det är här nästa läskighet kommer. Jag har pratat om att jag inte är riktigt nöjd med vår vagn sen vi bytte till sittdelen. Den känns lite otymplig och instabil tycker jag.

När vi nu åkte på bussen så körde den genom en sån liten rondell där svängen blir ganska så tvär. Och vad händer i svängen där då? Jo, vagnen välter! Rakt fram ner i golvet! Arvid var inte fastspänd eftersom han hittills inte har försökt ta sig någonstans, men som tur var stoppade bygeln honom så bra att han inte ens fattade att något hemskt hänt. Och visst, jag hade saker i varukorgen under och väskan hängde på styret, men den var inte tung så det borde verkligen inte kunna hända.

Så om jag tidigare var inne på att leta efter en ny vagn är det inget mot nu! Ska se när Super Viking kommer till butik ska jag kolla på den också och om jag får med mig Jonas kanske det blir en ny vagn. Om inte blir det aktiv blocketletning efter något annat som jag inte vet vad riktigt än. För Singen litar jag inte på längre.

Vad är oddsen för att två såna saker händer samma dag? Inte ens en dag när jag är övertrött och inte har full uppmärksamhet utan när vagnen välte hade jag snarare extra mycket fokus på Arvid just för fallet på morgonen.

Aktiv à la Arvidfamiljen

I lördags var det aktiva familjen som trädde in på Harbackegatan. Till skillnad från vanliga lördagsmornar låg vi inte och latade oss hela morgonen. Med lata oss menar jag ligga kvar i sängen och hoppa upp och ner med Arvid, sjunga om vanliga, ovanligt fina kaniner, leka med djuren i mobilen över spjälisen samt titta på babblarna. Istället upp och hoppa och iväg till Folkets Park för höstloppisen.

Vi hade lite förhoppningar om att hitta lite kläder och kanske några leksaker till lillkillen, men de grusades på ungefär två sekunder. Dels eftersom det var så fruktansvärt mycket folk som inte känner till ordet hänsyn överhuvudtaget, dels för att det mesta bara var rent skräp som jag nästan skulle skämmas över att låta sopgubbarna få slänga in i sin bil.

Så vi åkte vidare in till stan och käkade lunch och gick lite i affärer. Än en gång visade sig G-knapp vara världens otrevligaste barnaffär. Tips, handla inte där. Lunch intogs på Vapiano och vi var glada om än jag blev lite stressad av allt oväsen och stök när vi skulle äta. Man är ju en tönt, så är det bara. Fördelen var att ingen gärna kunde störa sig när Arvid protesterade över att han ju inte fick något krubb. Helt rutinerade är vi inte, nästa gång får vi ha med något till honom också så han inte behöver vänta på boppemjölken tills vi är klara.

Som synes nedan körde vi på bärselen hela dagen och det gick utmärkt om man ignorerar att jag hade ont i höfterna hela söndagen och måndagen av belastningen. Behöver nog ställa in något känns det som. Vagnen känns lite stor och meckig att ha med alltid. Hade velat ha en mindre, smidigare nu när vi har sittdelen. Därav att vi också tog en sväng till Babyringen (Malmös bästa barnaffär) och kollade in deras utbud. Och om man kan bli kär i vagnar, vilket bara är sinnessjukt, är jag det nu i Emmaljungas Viking. En fantastisk vagn i alla avseenden som jag bryr mig om just nu i alla fall. Vill någon hosta upp fem och ett halvt lakan så köper jag den på studs! Ge mig hälften så står jag också och bankar på porten.

DSC_1874DSC_1875

Klena typer i Arvidpalatset

Jag nämnde häromdagen att jag höll på att bli sjuk. Det har jag väl inte riktigt blivit som tur är, bara sliten och klen och nysig och dan. Det närmsta sjuk på riktigt var när Bella hälsade på i onsdags. Lovisa var på sin teater så Bella passade på att busa med Arvid. Då kände jag mig i alla fall risigare och risigare under tiden hon var här och till slut låg jag nerkrupen i sängen. Kul syster man är. Verkligen.

Mer synd om Arvidpojken som fått sin första egentliga förkylning då. Leia snorade ju ner oss när han var en vecka nånting också, men då var det jag och Jonas som gick under isen medan han bara fick nån liten snorblobba. Inte så farligt nu heller, men att sova är ännu mindre populärt, särskilt just att somna, när näsan inte riktigt vill tillåta andning på ett tillfredställande sätt. Hade ju annars varit fint om han ville sova bort förkylningen så man själv också fick chansen att bli lite mer människa igen.IMG_1541 IMG_1543