4-månaders bebis!

Den lille busen ligger på golvet och gymmar loss. Regelbundet kommer ett obehagligt skratt från apans mage. Varför har man onda-dockan-barnskratt i barnleksaker? Mycket underligt.

Idag fyller han fyra månader och vi ska ha kalas. Som vid alla månadsdagar. Ingen har blivit inbjuden, men alla är välkomna. Tårta eller liknande ska det bli. Och saft. Eftersom jag är husliga Teresa kan man numera välja mellan hemlagad saft på rabarber, fläderblom eller vinbär med vanilj.

DSC_1416
Igår blev det vinbärssaft under äppelträdet

Det stora igår var annars att Arvid upptäckte att man kan stödja sig på armarna när man ligger på mage. Äntligen har nackträningen gett resultat!

Nu väntar vi bara på att han ska vända på sig medvetet. Hittills har han råkat rulla över ett par gånger, men med betoning på råkat. Så pass råkat att jag knappt vill räkna det. Snart dock, snart får man hålla exakt koll hela tiden när han ligger bredvid en i soffan..

Flytande dagar

Dagarna flyter samman till en enda röra nu när Jonas har semester. Innan har jag hållit koll efter hans arbetsvecka. Inte direkt så längre. Millan frågade vad vi gjort i helgen och jag kunde inte för mitt liv komma på något efter fredagen. Om minnesluckan hade berott på oerhörda mängder alkohol på fredagen hade det varit lite obehagligt med tanke på Arvid, men så var det alltså inte.

På fredagen lämnades Arvid i tryggt förvar hos Jonas och jag tog bussen till Möllan för första egentliga ölen på ett år med Bettan. Det var lite knixigt det där med att få till en tid som passade alla innan Bettan skulle tillbaka till Kanadickland så vi jobbade i skift på Nyhavn. När Ninni och Majs kom avvek så jag och åkte vidare med upphämtande familj till Lomma.

I Lomma grillades det och bebisarna lekte Kinkovic båda två. Arvid så pass att vi åkte hem tidigare än tänkt. Innan dess hann dock Bo komma hem. Han hade haft en liten lusttur skulle man kunna kalla det, fram och tillbaka som ensam chaufför till Birmingham på två dagar. Han var speedad som få när han satte sig och märkte inte vad han åt eller drack förrän han var klar och knappt då heller. Kan man i och för sig förstå

IMG_1231
Tröttleia i morbrors famn
IMG_1233
Leoparvid
IMG_1235
Lite fel miljö med äppelträd istället för savann för kamouflage kanske

På lördagen var vi så ansvarsfulla föräldrar man bara kan vara i princip. Det var ju varmt på riktigt och vi ville inte överhetta parveln så vi körde iväg till Skrylle och vandrade omkring i skuggan under dagens varmaste timmar. Smart tänkt av oss. Mindre duktigt att vi gick fel och plötsligt var i Dalby. Men som Jonas sade är det lätt hänt när man promenerar med mig.

IMG_1238
Skryllegos
IMG_1239
Redo för axelkräkning

Helt meningslöst nagellacksinlägg

Det är sommar. Då kunde man kanske tro att jag skulle fortsätta på nagellackstemat där jag inledde starkt med illrosa nagellack till våra födelsedagar och Arvids kalas (det kommer ett inlägg när jag fått bilder). Så blev det inte. Jag fick ett set OPI-lack med tema från Wizard of Oz av bettan och testade idag ett bronsfärgat som känns som sand på nageln. Mycket underligt lack, men det får sitta ett tag till.

DSC_1402

Hur man beskär ett äppelträd

När man har en trädgård är det mycket som ska tänkas på, till exempel det här med att ta hand om sina träd. Och när det kommer till fruktträd hör man JAS mest hela tiden. Jag associerar naturligtvis till störtade stridsflygplan varje gång. Det är ungefär på den nivån mitt kunnande om trädbeskärning ligger. Det innebär lika självklart att jag ändå tar på mig jobbet.

Jag förberedde mig väl och googlade ”beskära äppelträd”. Jag fick upp en utmärkt träff på youtube där de visade hur man skulle göra. Upplösningen på filmen var på nivån se ingenting överhuvudtaget så jag stängde ner den och var nöjd med kunskapsinhämtandet. Med Arvid fastspänd i babybjörnen tog jag nu upplyst sekatören och började klippa. Ord som vattenskott och luftskott snurrade förbi i huvudet. Snurrade förbi eftersom jag inte har en aning om vad det är för något, men att jag hört att det är sånt som ska klippas bort.

Hur jag då gjorde? Jag tänkte ”Vad är rimligt?” Och vad är rimligt? Att klippa bort eller ner grenar som inte har äpplen på sig tyckte jag kändes rätt. Samma om det var dåligt med äpplen och de såg klena ut eller hängde alldeles för i vägen. Om grenarna fortsatte efter äpplena klippte jag strax efter dem. Såna som växte nedåt kändes inte heller helt lämpliga så de rykte. En del smått skräp fick också nobben. Ungefär så jobbade jag och blev hyfsat klar med det lilla trädet. Det stora kunde jag inte komma åt ordentligt med en Arvid i famnen så där är en massa såna grenar som skjutit rakt upp utan äpplen kvar. Får bli grenklippare med förlängning eller en stege och ta ner dem en dag.

Om min metod är korrekt är högst oklart, men om inte annat får vi väl se om det blir några äpplen nästa år eller om träden bara trillar ihop i två högar brasved.

DSC_1396
Det lilla trädet: Cox Orange. Och ja, det kan vara så att det finns bättre lösningar på grenar som vuxit för långt neråt, men så här såg det ut när vi köpte huset så det får fortsätta på samma spår.
DSC_1397
Det stora trädet: Minst två sorter, oklart vilka. Härunder brukar Arvid och jag hänga i skuggan. Inga äpplen har trillat i huvudet på oss än.

 

Det mysigaste

Bland det mysigaste som finns är att bära sitt sovande barn till sängen när man själv ska sova. Som ikväll. En gnäll- och skrikbebis som tar över två timmar innan John Blund kommer på besök. Misstänkt tand på väg ut, känns som min ena visdomstand som gläntar ut till och från och ser ut som ett litet sockerkorn som kikar fram i underkäken. Vi får se, den kanske ploppar in igen när den märker hur ledsna alla blir av den.
I alla fall. Till slut somnade han vid bröstet och lades i vaggan så att föräldrarna kunde surfa en stund i god gemenskap. När sen båda de manliga familjemedlemmarna snarkade sött kände även jag att det var dags, gjorde mig iordning och bar sen upp Arvidpojken. Tätt mot bröstet och så underbart gosigt och fint. Nu sover han lika ostört som innan i sin säng och snart jag med bredvid.

image

Trött

Jag är så trött. Jonas med. Arvid däremot är lika pigg och mestadels glad som vanligt. Tur det! I förrgår nattade jag honom i en evighet och lite till och somnade själv till slut. Sen försökte tydligen Jonas väcka mig så vi kunde avsluta min födelsedag tillsammans. Det gick visst inte varken med ord eller skakningar. Jag sussade på allt jag kunde. Senare vaknade jag av mig själv, gick ner och somnade igen sekunden jag lade mig i soffan. Så kan det också vara.

DSC_1298
Vem ska somna först? Alltid lika spännande lek..