Strandhäng inte längre samma sak

Det har varit den finaste sommaren på många år och jag har varit ledig. Eller ledig är kanske att ta i med Arvid, men ändå. Om det varit som förr hade jag varit som den mörkaste pepparkaka ända in i armhålan vid det här laget. Nu är det sitta under trädet i skuggan som gäller istället. Och ja, det är som ”experterna” säger, man blir brun ändå. Dock inte under armarna.

Att åka till stranden har  inte känts aktuellt. Det är ju det här med skuggan. Vart åker man om man måste ha skugga liksom? Jag håller mig ju i solen normalt sett. Sibbarp var det enda jag kände till efter att ha varit där med pigmentmesarna (Cissi och Kristin) för ett par år sen. Nu har ju det badet den lilla otrevliga röda flaggan ”otjänligt vatten” med sig så då var det kört.

I söndags var det som säkert är bekant monstervarmt dock. Monstervarmt som i stillastående luft och 30° redan innan morgonkaffet var uppdrucket. Om vi inte skulle låsa in oss i källaren eller i badrummet hela dagen krävdes alltså en utflykt aka stranden. Vi funderade. Kammade hem noll. Googlade. Kammade hem noll. Ringde mamma. Kammade hem noll. Så slog min briljans till när jag långt in i hjärnvindlingarna fiskade upp ett minne av träd i Klagshamn. Tänkt och gjort så var vi där och årets andra bad avklarades. (Det första var på T-bryggan i fredags medan Anita promenixade med Arvid)

DSC_1473
Vi inledde med att gå bort till fiskebryggan och avstyra blodsockerkris
DSC_1472
Sillamacka för 40 spänn är inte fy skam
IMG_1275
Sötnosarna busade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s