Sovplats

Var man helst sover är upp till en själv. Jag är ganska traditionell i den bemärkelsen och föredrar sängen, varken mer eller mindre. Ibland hittar man dock folk under sina sängar, under bord, på gräsmattor, kramandes toalettstolar, i duschen med eller utan vattnet rinnandes med mera.

Arvid är också ett fan av sängen även om han också kan somna på en axel, i en famn eller i en bilstol. Jag har ju tidigare visat hur den unge herrn vänder sig nattetid så att man får vara glad om man får en kvadratcentimeter att på magiskt vis balansera hela kroppen. Så vi kände att det var dags att flytta över honom till egen säng. Han har ju en fin spjälsäng som bara står och väntar.

Det var bara det där kruxet med att vår säng inte riktigt ville transportera upp sig till ovanvåningen på normalt vis utan att en utomhusmanöver krävdes. Och den övningen har det skjutits på.. Men i torsdags var det dags! Ett gäng kallades in att dra upp den med rep via balkongen. Hur det gick? Succé! Bilder? Nje, sämre med det, någon lagade mat och missade upptagningen.

DSC_1288
Tydliga tecken på att Matthias hjälpte till i alla fall..

Så igår var det premiär för nattning i spjälisen och även det var en succé! Det enda kruxet var att amma honom först till sömns i den och sen på natten. Från halv sju fick han dock ligga hos mig igen. Min nacke är idag inte riktigt vad den var innan. Ska se till att finna på en lösning där han går med på att bli ammad och sen överlyft till sin säng.

DSC_1291
Stinas kvarglömda bok att prassla med!

 

Annonser

Det här året hittills

Om det inte varit för Arvid hade den första halvan av det här året hamnat i soptunnan för att aldrig grävas fram igen. Det är aldrig lugnt, hela tiden är det någon katastrof som måste avvärjas eller uthärdas. Det är folk som blir allvarligt sjuka, som tar livet av sig, som försöker ta livet av sig, som förlorar sina barn etc i en aldrig sinande ström.

Man blir trött. Inte bara tröttheten av att väckas om nätterna och hela tiden ha fullt upp med världens bästa bebis, den är det ingen fara med, det räcker med ett skratt eller en ny upptäckt så glömmer man hur lockande sängen kan vara. Det är mer den andra tröttheten som kommer av att aldrig kunna slappna av för vad som händer utanför. Tröttheten som gör en alldeles matt, så att man inte ens orkar följa en tv-serie för att handlingen hur simpel den än är blir en övermäktig. Mattheten som snudd på paralyserar en så fort Arvid är lugn eller har somnat.

Det är tur att det kommit flera små ljuspunkter längs vägen också. Lisas doktorandtjänst och Emma & Matthias bröllop till exempel. Men samtidigt. Kan vi inte bara komma överens om att andra halvan av 2013 blir vändningen? Att imorgon börjar året om med en stadig ström av positiva besked? Det gör vi, vi bestämmer det.

Tummen ner för Slottsträdgårdens kafé

Under våren, eller ja nu är det väl sommar antar jag, har jag fikat på Slottsträdgårdens kafé två gånger, med blandat resultat. När det är vackert väder är det ju smått optimalt med bebis, vilket märks på alla vagnar överallt. Det är inte alla ställen man kan ta med bebbe utan problem så då är det gött när det dessutom är kvalitet på själva fikan.

I tidig maj var Arvid och jag där med Lisa. Jag gick in och köpte mitt kaffe och en bit paj med vaniljsås medan Lisa höll koll på lillmister. Inte helt oväntat hade han startat upp blåsorkestern medan jag var borta så kaffet hann svalna till väntat småkallt innan han ätit och var glad igen. Pajen kunde jag smaska i mig under tiden dock. Och påtåren var ju varm. Det enda problemet var när någons blöja behövde bytas och toaletten var i ett skick på nivån att jag hellre hade torkat honom ren med mitt hår än gått in där. Inte ok.

Så i söndags gick Jonas och jag dit efter att vi hälsat på gammelmorfar på sjukhuset. (Han är utskriven och hemma igen per idag, skönt.) Jonas ville bara ha kaffe medan jag satsade på en repris från förra besöket. Nu var bara problemet att standarden hade sjunkit till max en fjärdedel sen sist. Min paj och ”vanilj”sås hade samma temperatur, det vill säga rumstempererade. Inte så förvånandes kanske med tanke på att biten jag fick mig tilldelad mest var hopskrapad från kanterna på formen. Att de glömt tillsätta vanilj i såsen, som stod framme på bänken utan tillstymmelse till kylning, så att den smakade som en utspädd ekströms pulversås är säkert också lätt hänt om man inte bryr sig om kunderna. Toaletten vet jag inte, ville verkligen inte ha en repris från förra gången så den höll jag oss borta från. Kaffet var bra om man gillar vattnigt kaffe i alla fall.

Vän av ordning vill säkert påpeka att jag ju kunde ha klagat och det är lätt att säga. Jag till exempel skulle mycket väl kunna föreslå någon annan det. Nu var jag stressad att Skrikovic skulle ha satt igång där ute och var trött och egentligen ganska hungrig (borde tagit en macka istället av flera anledningar) så jag orkade inte, utan konstaterade bara för mig själv att det var kasst att de serverade slattpaj. Jag tänkte inte att den skulle vara kall eftersom formen ju stod på värme.

Isch och blä är mitt omdöme och ger Slottsträdgårdens kafé nätt och jämnt två av fem i betyg och det som höjer upp det är tidigare erfarenheter samt barnvänligheten.

IMG_1187

Skratta så man kiknar

När man var 14 skrattade man tills det gjorde ont i hela mellangärdet. Vad det var som var så roligt är oklart, men tydligen. Jag berättade att unge herrn här hemma upptäckt sig själv i spegeln. Igår tog han ytterligare ett steg och skrattade med ljud för första gången! Fantastiskt!

Framåt kvällen när han förvandlats till Argvid Skrikovic försökte jag locka fram ett leende framför spegeln och det var stor succé med storskratt så jag gick och hämtade mobilen och filmade. Nu blev det kanske inte en fantastisk video eftersom jag samtidigt smågungade upp och ner för att hålla honom lugn. Att jag härmar hans skratt i filmen kan man säkert också ha åsikter om, men men..

Nu har jag inte en massa extrafinesser på bloggen eftersom jag bara kör gratisversionen så jag kan inte lägga upp filmen här. Dock kan jag länka till filmen på fejan och tror man kan se den oavsett man har fb eller inte så vi gör ett försök på den vägen!

Jomenvisstvardetmidsommar

Det var midsommar även i Kattslottet. Inte så oväntat kanske, det är väl mest om man inte har någon koppling till Sverige alls som det kan missas. När jag bodde på Irland firade vi midsommar där med även om det kanske inte var så mycket midsommarstång och små grodorna. Istället tog vi fasta på spriten då. Tur man inte hade blogg på den tiden egentligen, urskillningen på vad man skriver och hur man beter sig när man är knappa 20 mot 30 är inte exakt samma skulle man kunna säga. Hade varit trist om mamma inte hade haft kvar ett ena pigment kvar i håret redan då.

Nu har vi ju satsat på midsommarhelg och inte bara aftonen så vi vill gärna känna oss lite speciella. I fredags tog Arvid en bukett blommor under ena armen och sina föräldrar under den andra och så åkte vi iväg till MAS och hälsade på Lennart, alltså gammelmorfar och inte hunden. Bilden nedan åkte upp på instagram varpå mamma från Sicilien började babbla om sju blommor under kudden. Nu tycker jag inte man ska stressa på sånt eftersom ju Arvid ska bo hemma tills han är 45.

DSC_1020
Inte sju olika sorters blommor

Efter besöket hos gammelmorfarn som var bättre än dagen innan och mycket bättre än dagen dessförinnan brummade vi vidare till Skillinge. Vi kom fram lagom till att dansen runt stången och allt därtill var slut och regnet kom. Som sig bör en äkta midsommar skulle man kunna säga. Vädret hoppade lite fram och tillbaka resten av dagen också. Återigen som en äkta midsommar sig bör. Arvid var stiligast på kalaset med snajdiga shorts med hängslen han fått av Lisa (Ek), body från Bettan och vit ”scarf” från gammelgammelfarmor!

Nu tror ni kanske att firandet tog slut där, men då läste ni inte inledningen ordentligt. Vi firar ju hela helgen här! Igår var det ut till Linderöd och Kringlan som hade alternativt midsommarfirande som var slående traditionellt till sin prägel med midsommarstång och sillunch.

Trädgården var pimpad till max:

Man kanske inte tror att det var några människor på plats med tanke på alla fina fiskare, microvågsugnshätar, dalahästpark och annat finfint, men då har man fel. Det fanns en hel hög med både damer och herrar i varierande åldrar, dock en viss majoritet runt 30-strecket. Myggen trivdes också.

Nu har jag pratat om en hel helg, men vad blir det då idag? Det finns ju ingen annandag midsommar som vid jul, påsk och pingst. Nu har vi ju tur i år och Sankt Hans infaller idag så det är eldning som gäller. Vad som ska eldas är ännu oklart, men man kanske kan göra det enkelt för sig och grilla framåt kvällen. Man ska inte komplicera saker alltför mycket.

Spegel spegel på väggen där..

Den senaste veckan bara känns det som att Arvid har tagit gigantiska steg i utvecklingen. Allt i hur han är medveten om vad som händer omkring honom och en allt starkare upptäckarlusta. Viljan att hela tiden utforska och bli varse sin omgivning är underbar, men får ju också sina bakslag när det är för spännande att vara vaken vilket naturligtvis leder till övertrötthet och skrik och gnäll. Det kan man dock ta utan problem när han för första gången märker av spegelns magiska kraft! Plötsligt kan man se morstanten bara genom att titta rakt fram! Och hon håller visst en liten figur i famnen som skrattar samtidigt som honom! Och inte bara det mamman pussar på bebisen samtidigt som på honom också! Oerhört skoj!

(Klicka på bilden som kommer de större)