Könsneutrala kläder = påskkärring. Eh?

Jag läste via Lady Dahmers blogg att Blondinbella mår dåligt av att inte alltid kunna avgöra könet på vänners bebisar eftersom de har mage att inte klä dem i könsstereotypa små outfits. (Outfit är ett av de fulaste uttryck jag vet, men det är väl så det heter för de där hippa modebloggarna. Blondinbella är väl modebloggare? Och hipp? Eller stor i alla fall.) Pinsamheten är total när hon chansat och det blivit fel.

Ok. Det är alltså väldigt viktigt för henne att veta om det är en snipp- eller snoppbebis. Varför är högst oklart. Och på vad sätt en bebis som inte är klädd i rosa prinsessklänning eller i body med rustningsmotiv (ja, jag vet inte vad som är pojkspecifikt på det sättet som flickkläder är) har att göra med följande citat från hennes inlägg är också en bra fråga: ”Frågan är bara om barnet verkligen tjänar så himla mycket på att bli utklädd till en påskkärring året runt”.

Arvid har inte haft på sig några klänningar eller små rosa plagg, men det hade han åtminstone i normalfallet inte haft om han varit flicka heller. Han har varit vad jag skulle kalla könsneutralt eller bara neutralt klädd. Vad en vit body med ljusbruna byxor eller en pyjamas med nallar på till exempel därmed har att göra med påskkärringar vet jag inte. Tydligen är det så han ser ut ändå enligt Blondinbella, som en påskkärring. Eftersom jag inte har satt på honom kläder det står pojke på.

På BB kallade de Arvid hon ett par gånger av misstag och bad sen om ursäkt, vilket jag tyckte var lika fånigt varje gång. Vem bryr sig om vad de kallar honom? Så länge inte snoppen är framme kan man väl inte veta resonerar jag. Det var också något jag gillade i Ystad, de satte upp guldknappnålar på sin nyföddtavla och inte rosa eller blåa diton som jag förstått annars är vanligt.

DSC_0501 DSC_0503Spana in sugblåsan på överläppen på den här uppenbara påskkärringen!

Påsk i Arvids kattslott

När folk frågade när bebisen var beräknad brukade jag säga i påsk eller mars/april. Med tanke på alla sammandragningar och stångande från hans sida var jag inställd på att Arvid skulle komma lite tidigt, även om jag inte trodde han skulle bestämma sig för att komma ut redan två veckor innan bf. Att han kom när han kom är bara mysigt dock! Som nu när vi ”tillsammans” kunnat klippa äppelkvistar och göra påskris.

IMG_0337 IMG_0338 IMG_0345

Inga ledsna bebisar

Att lägga munnen under bröstvårtan eftersom mjölken ändå rinner ner måste falla in i kategorin ”Lataste nånsin”. Om Arvid fortsätter på det här spåret får vi verkligen hoppas att han har lätt för sig i skolan.

Det är en lite oroligare bebis vi har här hemma idag. Det ska vara tutte mest hela tiden och när man ätit klart ska den ligga kvar i ansiktet på betryggande omedelbart avstånd.

För en ledsen bebis vill man inte ha. De första orden Arvid hörde utanför magen var ”Gråt inte, mamma är här” när han skrek för första gången. Därefter ”Min bebis, min bebis, min bebis” som ett mantra. Jag förklarade också för Jonas att just nu var han bara, eller i alla fall mest, min bebis.

IMG_0010
Arvid 13 minuter gammal
IMG_0011
Jag rullades iväg på operation och Jonas fick ha Arvid som sin också
IMG_0012
Så liten liten liten
IMG_0014
Fyra timmar senare var han bara min igen

Snö när Arvid kom

Arvid föddes till snöstorm. På facebook kunde vi dagen efter se hån efter hån om ”snökaoset” som nått Skåne. Snö fotograferades och mättes på längden istället för höjden och det var ett allmänt raljerande. Så tittade vi ut genom fönstret och kunde bitvis inte se husen mittemot på gatan för de täta snöflingorna. Men vem brydde sig? Varför titta ut när man hade världens finaste bebis som krävde ens totala uppmärksamhet från första stund?

När vi körde hem växlade vädret från en helt torr vägbana på E65 till totalt igenfykt med plogbilen framför sig till blötsnö som yrde. När vi körde in på vår gata sken dock solen och har så fortsatt sen dess. Symboliskt för vår Lillgos.

IMG_0043
Arvid en dag

Livet som det ska vara

Sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna går. Allt flyter samman i ett enda tillstånd av kärlek. En kärlek som är så självklar och befriat ovillkorad. Att titta på den lilla munnen när Arvid drömmer om mat, pannan som rynkar sig när mer ovälkomna tankar tar sig in i medvetandet, leendena som lyser upp hans och våra ansikten. En aldrig sinande mimik. Så tydligt en liten, liten människa som är precis som vi. Fast mycket bättre. Så otroligt mycket bättre.

Att man kan sitta och betrakta någon så länge utan att vilja, knappt kunna, släppa honom med blicken.

Så fort den lilla pickpickmunnen öppnar sig är det bara att ta fram bröstet och låta honom använda all kraft som finns i nacken till att ta sats och kasta sig över sin mat. Den här underbara bebisen med sina så exakt inställda instinkter. Tryggheten i att sutta hos mamma trots att hungern lagt sig för längesen. Bara låta munnen ligga kvar och se sig storögt omkring tills tröttheten tvingar igen ögonen. Sen några nya tag bara så att man försäkrar sig om att få ligga kvar.

En varm kropp som inget vill hellre än att ligga nära. Som det ska vara.

Magsammanfattning

På vintervåren bestämde vi oss för att det här med en bebis, det skulle vi satsa på! Men först skulle det fyllas 30.IMG_4608Vecka 17 var det mässa i Göteborg och jag var egentligen ganska måttligt road av att stå i monter hela dagarna..

DSC_1154

Vecka 18 och här tyckte jag det syntes hur tydligt som helst att det huserade en till liten person i magen..DSC_1172

Vecka 19 DSC_1181 Vecka 20 DSC_1233

19+6DSC_1243

20+3DSC_1246

Vecka 22

DSC_1262

Vecka 23DSC_1272

Vecka 24DSC_1297

Vecka 25DSC_1336

DSC_1335Vecka 26 DSC_1343

Vecka 27wpid-DSC_0080-1.jpg

Jag hittade en klänning som fortfarande passade till nyår

Vecka 281376053006 Vecka 29

Jag 28+0

Vecka 30

DSC_0233[1]

wpid-DSC_0239.jpg wpid-DSC_0238.jpg

Vecka 311342301710

Vecka 32DSC_0257

Vecka 33DSC_0276Vecka 34

DSC_0299_

Vecka 35wpid-DSC_0319.jpg wpid-DSC_0316.jpg Vecka 36 DSC_0341[1] Vecka 37DSC_0359 Vecka 38DSC_0376[1]

37+5. Sista bilden med en mage. Lite suddigt, men här någonstans började verkligheten också bli det.IMG_0007

Arvid

En sån liten. Med mammas öron utom örsnibbarna som helt klart är från pappa. Venantkinesögonen. Elvénamorbågen. Pappas näsa och näspetargen. Alla rörelser som är så bekanta inifrån magen. Att få se vad det är han faktiskt gör när han sparkar till med benen eller buffar med fina rumpan. Det mjuka håret på huvudet. Ögonen som tar in allt han förmår. Långa, små fingrar som greppar om ens egna. Naglar som behöver filas ned. En mun som helst av allt bara suttar tutte både vaken och i sömnen. Rejäla tag varvat med smackande. Långa orangutangarmar som mamma, men som ser ut att ha pappas muskelförutsättningar. En liten perfekt en.

DSC_0427