Bryter mot reglerna

image

Ni ser den överkryssade preggokvinnan? Jag utmanar ödet och klunkar ändå. Helt galen är jag.

Annonser

Vecka 36 – mest gnäll

Jag är trött och jag är ganska sur. Effektiviteten på jobbet är ungefär noll. Liksom svårt att komma till skott när man glömmer vad man tänkte från en sekund till annan. Praktiskt. Det är ju inte som att jag har något att göra direkt. Typ.

Men det är härligt när bebisen inte låter en sova på natten bara för att den övar kicksparkar mot min lever. Verkligen. Det är som om den har monterat in sylar på tårna och hugger med. Varför ska den göra så? Är det trevligt beteende?

Annars har den fixerat sig och verkar må bra. Mitt järn har stigit så nu har jag marginal på normalsidan också.

Igår var vi på föräldrautbildningen. Barnmorskan var i vanlig ordning dömande om man inte skulle passa in i hennes mall. Jag tänker att det måste vara väldigt jobbigt om man av någon anledning vill ha kejsarsnitt när ens barnmorska mer eller mindre förklarar att man är dum i huvudet om man gör det såvida det inte är akut. Också om man inte skulle vilja amma och det enligt henne inte ens finns något alternativ. Att välja var man vill föda är också idioti. Synen är snarast, citat ”om man tvunget ska föda i Lund”. Annars är hon för lavemang när man kommer in, vilket jag inte hört någon annan barnmorska aktivt förespråka på mina kurser eller i litteratur. Någon frågade om man kunde byta barnmorskan om det inte alls funkade. Vanlig fråga har jag märkt, men här var hon den första som inte tyckte man skulle be om det. Eller som hon sade ”frågan är fri”.

Nej, jag vet inte. Jag är trött och negativ. Nu ska jag gå och köpa någon äcklig lunch eftersom jag inte fick med mig någon hemifrån imorse.

DSC_0341[1]

Vecka 35 – ännu mer ajaj

Idag eller framför allt i eftermiddag och kväll måste jag ifrågasätta vad bebisen sysslar med. Det här sparkandet mot levern har varit smått olidligt. Min gravidyoga saboterades eftersom det gjorde så ont att böja sig det allra minsta framåt och nu när det var dags att lägga sig (ja jag bäddar ner mig tidigt) ser jag att det till och med är en svag rodnad på huden av attackerna. Inte ok, jag bara säger.

image

image

image

Ni kanske kan se var jag har ont där under högra revbenet/Jonas kind.

Nu ska stackars jag se om jag får sova eller kickandet sätter stopp för det. Eller Fedden som löper för den delen. Om någon har en kavaljer till henne är hon nog villig.

Vecka 34 – profylax

Det buffas väldigt i magen och bebisens rumpa tycker jag mig känna ganska väl nu.

Vi var på profylaxkurs igår, 18-21. Vansinnigt sent för mig som senast i måndags gick och borstade tänderna strax efter åtta på kvällen. Så jag satt och gäspade från sjusnåret. Och tyckte ganska synd om mig själv eftersom bebisen ägnat hela dagen (och halva natten dessförinnan, det finns ju en anledning till att jag lägger mig tidigt) åt att försöka tillintetgöra min lever. Så det gjorde ont.

Annars var avslappnings- och andningsövningarna säkert bra, men jag måste nog ändå säga att de som vi gör på yogan känns bättre. Skadar väl inte att ha lite olika att plocka fram när det gäller dock. Bra för Jonas också att vara med på något och få lite bättre koll. Något jag roades av också var att när vi gjorde andningsövningar med fejkvärkar så hade jag sammandragningar samtidigt, men helt otajmat med övningarna.

DSC_0299_

Bilder på bebisen!

32+5 idag och det var dags för tillväxtultraljud. Jag är ju inte en tävlingsmänniska och inte Jonas heller så naturligtvis har vi inte gissat vikt.. (Jag 3250 g och Jonas 3200 g)

Bebisen låg likadant som den gjort sen före jul med fötterna fint parkerade mot min lever. 2014 g uppskattades den till idag och 3400 g när den ploppar ut. Vi får se vem som kommer närmst..

DSC_0297I början låg bebben och vilade så fint.

DSC_0296Sova sova sova.. Uppenbarligen trött efter nattens kickboxande/breakdance i magen.

DSC_0295Kanske en tanke om varför det bökades slog bebben, vad vet jag?

 

DSC_0294Sen blev det väl mycket bökande och följaktligen sura miner. Någon som inte var jag menade på att den uppenbarligen har fått mitt temperament.. Hmpf.

 

Det kroppsliga – mjölk till kaffet?

Det är så mycket  med kroppen hela tiden när man är preggo. Är ju ganska ofrånkomligt av någon anledning. Hos barnmorskan förs vikten in i kurvor och man mäter magen för samma sak och sen efter att varenda gång få svara på hur många vitamintabletter och järntabletter man tar om dagen ska det frågas hur magen fungerar. Och jo tack, jag följer anvisningarna och tar mina piller och ja det funkar. Man delger spännande information om att dagarna i regel inleds med en näve linfrön och ett glas juice. Bra bra, kan det kryssas av på listan också.

Sen, inte hos barnmorskan, tänker jag att det kanske fungerar lite väl bra ibland och börjar fundera kring samband. Kan det höra ihop med dagar då jag har mer sammandragningar än andra? Kanske, vad vet jag. Kan ju alltid googla familjeliv.se och få reda på att det beror på att Jonas uppenbarligen har en hemlig familj vid sidan av och att jag försöker skada mitt barn genom att överhuvudtaget arbeta och säkert äta helt fel mat.

Annars sker det andra nya upptäckter. Jag tänkte att man kanske skulle ansa lite i urskogen och plockade glatt fram rakhyveln i duschen. Då insåg jag att när jag tittar ner ser jag min mage och att nästa steg efter det är mina tår. Jaja, det ska väl gå bra att bara fixa till litegrann resonerade jag. Så nu har jag en ”intressant” frisyr. För den som ville veta.

Så igår när jag bäddade hittade jag suspekta fläckar på lakanet. Inte suspekta ur ett sexuellt perspektiv, sånt har både min barnmorska och doktor sagt till oss att hålla oss ifrån. Så kul ska vi inte ha det. De var bara på min sida och för högt upp för att vara kiss och för lågt för att vara dregel. Hmm, skumt tänkte jag och tittade på min kropp. Innan den där magen tar upp hela synfältet har vi ju tuttarna som inte riktigt vill hålla sig till ens hyfsat normal storlek. Högst misstänkta i sammanhanget. Bara att undersöka saken. Kläm kläm på bröstvårtan och jodå om bebisen skulle få för sig att komma ut för tidigt ska det inte vara några problem med mat till den. Eller om någon saknar mjölk till sitt morgonkaffe är det bara att komma hit ska vi se om jag inte kan pressa fram lite. Vet inte hur bra den passar till dock. Dricker ju mitt kaffe svart.

Vecka 33 – dröm om förlossningen

Inatt drömde jag att jag fick bebisen och att jag då inte var längre gången än nu heller. Jag var någonstans där jag bodde, stora liksom lagerliknande rum, men var inne hos Daniel som tydligen också bodde där. Så hade jag mina vanliga sammandragningar och plötsligt omvandlades en till en krystvärk och i ett skjuts bara trycktes bebisen ut som åkte halkmatta över halva golvet. Ingen som var i närheten av att fånga upp den. Navelsträngen gick av där på vägen också. Inte riktigt hur jag tänkt mig att det skulle gå till. Det där med moderkaka verkade överflödigt i drömmen.

Sen kom mamma som också bodde där någonstans och skällde lite på mig för att jag varit så slarvig och inte sagt till att det var på gång. Jag försvarade mig med att det var så det var och att hos doktorn hade ju ingen påverkan synts på något av ultraljuden bara i måndags så hur skulle jag veta? Så tittade mamma på bilderna där livmoderhalstappen blivit mätt (4,2 cm nu, en minskning med 0,6 sen nyår) och började peka på saker på bilden som visade att det uppenbarligen visst varit på gång. Men det var mig hon gnällde på, inte doktorn. Jag gick i alla fall omkring med min nya, fettiga bebis som hade massor av mörkt hår, nästan i page, och konstaterade att magen var borta direkt och att mina jeans satt riktigt bra igen.

Sen dagen efter slog det mig att jag kanske skulle ha åkt in till sjukhuset för kontroll av både mig och bebisen och försökte komma på vilken tid bebisen kommit. Smart som jag tydligen varit hade jag antecknat tiden på en papperslapp. Dock var det två tider, både fem i halv fyra och halv fyra på morgonen. Jag bestämde att det var den tidigare tiden som gällde.

Jonas? Var han var? Ingen aning.

DSC_0276Fint bebisrum i bakgrunden!