Historien om när Skrotis stannade på E22:an

Skrotis är som ni känner till vid det här laget en ”intressant” bil. Vindrutetorkare som knappt går att stänga av är ju bara en av alla bonusar med detta ståtliga ekipage. Att den sörplar olja som att det inte fanns någon morgondag (men det kan man aldrig veta med den bilen i och för sig) är en annan. Fast det senaste missödet kanske hade mer med ägaren än bilen att göra egentligen..

Jonas hade en plan på att efter lunch köra hem och duscha bort lite envis efterbakissvett från helgen innan ett leverantörsmöte. Han såg att bensinmätaren var låg men tänkte att tanka kan man göra i Malmö.

Skrotis hade inte samma tankar. Ute på E22 utanför Åkarp lade bilen av och rullade några hundra meter tills det tog stopp. Väl där vid vägrenen upptäcktes att vi inte har någon varningstriangel. Vi har heller ingen bensindunk. Så vad annat att göra än att ta en rask promenad över åkern in på närmsta bondgård? Naturligtvis var ingen hemma så bara att traska vidare.

Nästa stopp var plantagen i Åkarp där en snäll anställd erbjöd sig att hjälpa mot ersättning och körde tillbaka Jonas till bilen på E22 och lät honom tanka från hans reservdunk. Sen kunde Jonas köra tillbaka till jobbet snarare smutsigare än innan och ha sitt möte med leverantören.

Åh Skrotis, en sån skämtare han är va!

Annonser

Vecka 32 eller 62 dagar kvar

Veckorna trillar iväg och snart är det inte långt kvar. Igår kom kallelsen till föräldrautbildningen. Jag började så smått undra när den skulle dra igång egentligen. Det enda jag hade ett vagt minne om var att det var tisdagar som gällde i alla fall. Inte optimalt dock kanske med tanke på att profylaxkursen också går då slog det mig efter att jag betalat in avgiften för den. Praktiskt nog visade det sig att föräldrautbildningen börjar veckan efter profylaxen tagit slut.

Annars är väl det mesta som vanligt. Jag gnäller och växlar mellan att se ut som ett vrak och normal. Normaltillståndet innebär att jag får komplimanger på jobbet, vilket väl säger en del om hur jag ser ut däremellan. När jag klagade på att bebisen använder levern som oklart vad, men att trycka på den är poppis, kom min barnmorska med standardförslaget alvedon. Jag vet inte om det bara är jag, men jag märker ingen skillnad när jag tar det oavsett vad hon föreslår det mot. Det enda som faktiskt hjälper är att ligga på rygg och vila.

Jonas och hans bror har jobbat attans med bebisrummet på sistone så nu är det tapet med giraffer, lejon, flodhästar och ormar på vit bakgrund på en och en halv vägg (fram till garderoben) och vita på de andra. Mycket fint! Om jag hade några bilder hade jag lagt upp dem, men det får bli när golvet är lagt också. Om Jonas rygg skärper till sig (att bära två pizzor blev för mycket och nu är han ledbruten) blir rummet klart den här veckan.

Spjälsäng och skötbord har vi också tittat ut och väntar nu bara på att de ska komma i lager igen. Troll Lux blir det för den som är intresserad. Så jag tittar på bäddset och massa söta små saker mest hela kvällarna nu tycker jag. Jonas surfar värmesystem och jag bebisbutiker.

Lisa och jag var på Hansa Baby i veckan också och kollade in sortimentet. Jag var där en stund före Lisa och som vanligt var det inget biträde som tyckte jag/vi var intressanta nog att erbjuda hjälp. Enda gången någon kommit fram var när Jonas och jag beställde säng och skötbord, så uppenbarligen funkar det. Tips till personalen: Hjälp kunderna så ska ni se att chansen att de handlar ökar fenomenalt! Jag har lite svårt att förstå varför de inte är mer framåt. När vi letade vagn var det ingen som intresserade sig för oss, inte ens när vi bad om hjälp. Jag skulle säga att jag är den exakta målgruppen som preggo i 30-årsåldern. Men det tycker tydligen inte personalen i bebisbutikerna.

DSC_0257Som synes har jag köpt en kjol. Mycket nöjd med den hittills.

Rapport inifrån magen

Hur jag har det härinne? Ja, det frågade kusinen för bara dryga timmen sen också. Och jodå, det är rätt gött. Jag har ju en bra kickboll (eller boll och boll, man ska inte hänga upp sig på formen på det viset) här strax under högra revbenet. Den är det kul både att trycka sig upp mot och att sparka till lite då och då! Den där mammabehållaren är lite gnällig bara. Att periodvis inte kunna sitta, stå eller ligga på sidan utan snyft-snyft-stackars-mig blir lite tjatigt. Hon kan väl göra som jag och ligga upp och ned? Funkar hur bra som helst.

Annars kramar hon mig ganska mycket också och det är ju fint, särskilt som hon virar den där värmefilten om mig då. Då är hon stilla också och jag kan leka runt allt jag vill utan att hon vaggar omkring med mig.

Jag hörde hur hon beklagade sig till barnmorskan innan också och ska visst till doktorn om en vecka och försöka få till en halvtidssjukskrivning. Då kanske hon blir lite gladare och slutar klaga på mig. Nu lyssnar hon ju inte på mig när jag försöker förklara läget, kass av henne. När jag kommer ut ska jag dock skrika ut min mening om saken.

Chipsmiddagen

Sådärja. Då fortsätter vi med huvudrätten! Den har jag inte hållit lika hemlig för er som förrättsbågarna. Jag twittrade nämligen min middag: Grillad kyckling med chips och dip.

Så, nya chips alltså. Olw fick stå värd denna gång med sina Creamy Taco som jag tror att de hette. Det lät ju som något som skulle kunna matchas med kycklingen utan problem. I affären tog jag en påse bara hur som och lade ner i korgen, men det var fel gjort menade Jonas och bytte ut mot en som såg helt orörd ut. Bra där Jonas tänker nog ni liksom jag gjorde då. Stora, hela chips är något av en förutsättning till en chips- och dipmiddag.

Vi kom som bekant hem, åt förrättsbågar och förberedde den storslagna måltiden. Jonas blandade dip, taco eller tortilla minns inte vilken det var, medan jag styckade upp den stackars snabbuppgödda och flottgrillade fågeln. Jag funderade inte för en sekund över huruvida just detta exemplar, eller något annat, faktiskt hade kunnat gå i livet eller bara höll sig upprätt på grund av platsbrist.

Delikatesserna bars in i vardagsrummet, här skulle det bli tv-fest! Eller så mycket fest det nu kan bli till usel skräp-tv. En skål hade också tagits med in för chipsen. Med stor andakt, nåja, rycktes påsen upp och innehållet singlades lugnt och försiktigt ner i den röda, runda plasten. Och redan här sjönk betyget på chipsen. För var det chips? Vad är definitionen av chips egentligen? Jag gick in på wikipedia och kollade och det var inte till så mycket hjälp. Foton fanns det dock, men chipsen på bilderna påminde inte särdeles mycket om de vi fann i påsen. För på wikipedia var det just hela, fina chips som visades, sådana Jonas försökte ordna till oss. De som hittat hem till Kattslottet var av en annan art, kallad kross.

Så, vi hade alltså förletts av påsens marknadsföring som sade chips när det handlade om chipskross trots att påsen sett så pristin och orörd ut. Gourmetmiddagen blev därmed ännu lite kladdigare än tänkt med tanke på att fingrarna också åkte ner i dipen när man försökte få lite på chipskrakarna.

Hur smakade då Creamy Taco Chipskross? Jo tack. De funkade bra till grillad kyckling. Skulle kanske inte köpa dem att äta till något annat eller för sig själva, men i sammanhanget utmärkt! Att äta dem i en skål med mjölk som flingor skulle jag inte rekommendera annat än för att de var i lagom cornflakesstorlek. Så nu vet vi.

Efterrätt tror jag inte vi åt någon. Åtminstone inte inom snacksområdet. Skulle varit en omogen kiwi i så fall. Om det var så kan jag ge betyget dålig efterrätt. Hård kiwi är inget vidare. Tips.

Creamy_taco_chips_300g_low-192x320Snott bilden från olw. Duktig jag är som anger mina källor..

Chipsmiss!

Alltså, jag ber om ursäkt. Ren försummelse är vad det är. Jag har ju ätit nya chips utan att delge er upplevelsen. För dåligt av mig. Lovar att försöka undvika att det händer igen. Förra veckan var det som det fetsöta, glutamatspäckade (antar jag, läser av ren självbevarelsedrift inte innehållsförteckningen på sånt), krispiga snackset intogs. Till mitt försvar var ju allt delar i maträtter och inte som slentrianitryckande i soffan.

Förrätt: Estrellas nya ostbågar med smak av prästost.

Smak av skriver jag eftersom jag som sagt inte kollar vad som faktiskt ingår, men det finns faktiskt en chans att de innehåller säg 0,5 % torkat prästostpulver. Inte alls omöjligt. Denna förrätt intogs omedelbart som matkassen landade i köket och påsen öppnades med klassiskt ryck. I vårt hem smaskas den här typen av förrättsläckerheter gärna gåendes, görandes annat som att kolla att Fedden har mat och vatten, bläddra igenom reklam och post eller något annat nödvändigt som att gå igenom de senaste twitteruppdateringarna.

Till väsentligheterna då. Hur smakade bågarna? Kan de stå upp mot Olw:s? Ja, nu hade vi ju inte köpt vanliga ostbågar att jämföra med, ett klassiskt nybörjarmisstag som vi föll för. Betyget är dock att de var bra och när de var de enda att tillgå kan jag inte påstå att jag upplevde någon omedelbar smakskillnad. Jo, saltare tror jag att de var. Och det var inga ostbågar som fått extra mycket krydda och liksom trillade klumpar av den över fingrarna. Tyvärr.

Nästa viktiga fråga: Kommer jag att köpa dem igen? Alltså, jag är ju traditionalist på det stora hela och kommer alldeles säkert att intala mig att Olw:s är bättre bara för att så har det alltid varit. Dock känner jag att jag måste ta mitt ansvar så räknar inom kort (max ett par veckor) med att ha en regelrätt provning, öppen dock. I denna kommer ingå: Olw:s vanliga ostbågar, deras nya osthjärtan (mild cheddarsmak har de?), Estrellas prästbågar samt deras cheddarbågar.

Ja, nu är ni uppdaterade om förrätten. Huvudrätten innehöll också nyheter i chipshyllan, men det tar vi en annan gång. Imorgon kanske?

estrellaprastbagarBilden stulen rakt av från Estrellas hemsida.

Vecka 31 – preggoyoga

Jag gnäller en del om min graviditet. Men det är väl det man har en blogg till, att gnälla? Så tänker jag i alla fall. Och Millan säger att hon inte tycker att jag gnäller särskilt mycket, åtminstone i jämförelse med många av hennes anda vänner som varit/är preggo. Så jag tycker att vi säger att jag är sällsamt ognällig.

Idag gick jag på gravidyoga, det första av sju pass. Förhoppningen är att lite avslappningsträning ska kunna hjälpa mot sammandragningarna. Jag mailade lite med ledaren först för att se vad för slags inriktning hon hade, att största fokus var just på avslappning och det var det. Jag var också lite orolig att övningarna skulle öka på de onda sammandragningarna (ickeonda är ju mer regel än undantag så att de ska minska har jag inga förhoppningar om) så det här var mest ett testpass och om det inte funkar så blir det också det sista.

Så jag kom dit och vi var sju kvinnor, gissningsvis runt 30 allihop. En skulle få i mitten på mars, annars var alla beräknade från början av maj till slutet av juni. Jag passade naturligtvis på att jämföra min mage med de andras och min var knappast större än någon annans. Tycker att min kunde växa till sig lite så kanske jag inte blir lika mosad inuti kroppen. Det hade varit fint.

Det kändes ok under passet och det var trevligt så troligtvis fortsätter jag. Dock har jag fått två småtaskiga sammandragningar senaste trekvarten något, men de beror nog snarare på att jag tagit den längsta promenaden på flera veckor till och från bussen. Och om de inte gör ondare än de två är det inget att snacka om. Blir nog bra.

1342301710Magen syns mer utan kläder. Den uppmärksamme ser också att mitt ärr plattats ut.