Spindeldrömmar

Den uppmärksamme (åtminstone på twitter och i den mån inläggen letat sig vidare till facebook) har iakttagit att jag drömt mardrömmar om spindlar allt som oftast på sistone. Häromnatten mindes jag det inte på morgonen förrän Jonas berättade det för mig. Illa när jag till och med väcker honom av mardrömmar.

Huset har de största, äckligaste spindlar i källaren jag ev sett nånsin. I Sverige alltså. Tvättstugan är i källaren så man kommer inte undan heller. Jag funderar kring Anticimex. Camilla tipsar mig om någon elektronisk avskräckare man sätter i eluttaget. Jag har Fedden. Ändå. Anticimex kanske. Men då ligger det kanske döda spindlar överallt sen och det har hänt att jag inte gått över en tröskel för att det har varit en död spindel där.

En boost hos Leif kanske skulle vara på sin plats tänker någon. Eller att det ger sig säkert när jag bott i huset ett tag. För det senare alternativet vill jag bara påpeka att jag är uppvuxen i hus och berätta att när jag var säg 14 kanske såg jag två spindlar på mitt rum. De försvann in i ett hål i garderoben. Eftersom ingen av naturliga skäl kunde garantera att de inte fanns kvar och skulle komma ut igen (och attackera mig – det garanterades iof även om vi alla förstår att det var lögn) gjorde jag det enda vettiga. Jag flyttade in till mina småsyskon och sov inne hos dem i två veckor. Shitty fick hämta sådant jag behövde från mitt rum eftersom jag vägrade gå in där.

Så åter till Leif då. Jag har ju lagt ett antal timmar på det här med spindlandet med honom så nu är jag väldigt bra i mitt tycke. Jag har inte panikgråtit av en spindel på över ett år (Öland med Shitty, Svenne och annat löst folk förra sommaren) och jag accepterar generellt sett att de finns och om de inte är för aggressiva kan jag tillåta att de är där de är tills någon (Jonas eller Fedden) kan ta bort dem. Det kanske inte har blivit bättre sen jag spindlade med Leif, men så mycket sämre har det väl ändå inte blivit tror jag. Snarare det att det är fler spindlar i min omgivning nu än det var i lägenheten och då ökar naturligtvis problemen.

Eller problem och problem. Jag tänkte att det säkert finns en förklaring till mitt irrationella beteende till de här åttabenade ondskans kryp. Åtminstone till mina drömmar. Så nu när jag packade ner de sista av böckerna i hyllorna såg jag en bok jag fick av Daniel för en tjugo år sen: Drömlexikon. Perfekt! Så nu kan jag berätta att drömmarna egentligen handlar om: ”ofta de känslor av beroende och konflikt man känner sig ‘fångad i’ i förhållande till modern; alla känslor du inte vill ‘handskas’ med, som de som uppkommer då en partner lämnar en.” Jonas har inte lämnat mig vilket leder till slutsatsen: Allt är mammas fel. Bra, då var det avklarat och jag kan gå vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s