Klen som få

Vaknade vid två inatt av den härliga känslan att plötsligt inte längre kunna andas. Ni vet när den där kanalen som sammanlänkar lungorna med näsborrarna bara klaggats igen. Underbart. Munnen då för sitt luftintag. Eller hur var det nu? Var det möjligtvis så att halsen och mandlarna också bestämt sig för att svullna till? Ja, men så var det ju. Liksom sådär mysigt att man klöks upp slem. Det är så man vill börja veckan. Särskilt när man har sanslöst alldeles för mycket att göra på jobbet redan. Så när jag somnade igen vid sexsnåret kände jag att det skulle mycket till för att jag skulle låta min värkande kropp få lämna lägenheten idag.

Man skulle kunna tro att det var fullmåne och jag därför också blivit sned i hela ansiktet. (Farmor hävdar att hon blir det.) Men snyggt är det att se hur jag försöker kippa luft utan att anstränga en ömmande hals. Om ni undrar tänker jag stanna hemma imorgon också.

En reaktion på ”Klen som få

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s