Saker som irriterar mig

Det är så mycket. hela mitt liv är fullt av irritationsmoment, men här kommer några exempel:

  1. Instagram. Jag är inte för ett ögonblick intresserad av att se folks tråkiga idiotliv. Om ni vill visa upp era soppåsar, ta ett vanligt foto tack. Om jag skulle vara på snokigt humör tittar jag hellre efter vilken typ av kaffe ni dricker och om ni föredrar bananer eller äpplen i era förbrukade icakassar än på ett filter som gör att allt ser likadant. Ja, allt, precis allt, ser likadant ut med instagram. Bebis eller använda bindor? Sak samma med instagram.
  2. Idioter som kör i 105 på motorvägen och sen ska markera och gasa upp i 130 för att köra om en när man kört om dem för att sen gå tillbaka till 105 igen.
  3. Fedden som löper. Det är inte roligt alls. Att skicka henne på killkalas funkar ju inte har vi lärt oss. Det är inte så förvånande iofs eftersom hon inte förstår att lyfta på svansen utan bara åkar sig fram och trycker magen mot golvet. Det blir snipp snipp när vi kommit hem från Lomma.
  4. Att ha läst ut bra böcker. Eller det är ok så länge det finns en till i nästa serie. Men det gör det ofta inte.
  5. Att vara trött. Ni vet trött så man inte kan koncentrera sig på nånting och glömmer vad man pratar om medan man pratar.

Varför jag bor i vh

Det kan man fråga sig och allt som oftast frågar folk mig det. Tydligen är Sorgenfri mer naturligt. Och jag kan inte annat än hålla med egentligen. Så varför då?

Havet? Jo, det är fint med hav utanför fönstret när man sitter och äter eller slappar i soffan. Praktiskt att kunna gå ner och bada på sommaren vid fint väder. Synd bara att det regnar och blåser alltid. Roligast har det dock varit när det var storm i vintras och vattnet slog upp nästan ända till oss.

Lugnet. Jo, förvisso, men man missar ju spännande saker som när det kastas strykjärn genom fönstret i bråk i fastigheten mitt emot. Inga polisutryckningar efter skottlossning på svartklubben på gatan som skapar lite variation i vardagslunket. Å andra sidan får man sin adrenalinkick varje gång någon idiot i bmw eller merca försöker krocka med en i flaskhalsen ut ur hamnen på morgonarna.

Kärleken. Jo, den får man väl ge höga poäng i det här, men om den är nummer ett eller två på listan är oklart. Punkten som står som största konkurrent är nämligen:

Kognitiv beteendeterapi mot spindlar. Att bo i vh är synonymt med att bo med spindlar. De är överallt. ÖVERALLT. För några dar sen var det en i fönstret på balkongen som var, med benen, ca 8 cm i diameter. Helt orimligt. Jonas avlägsnade den. Allt som oftast på balkongen känner man något som stoppar en, spindelnätstrådar vävda rakt över allt. Man måste alltid inspektera omgivningen innan man sätter sig så man inte råkar ut för obehagligheter. När man tittar på havet har man alltid några ondsinta åttabeningar i förgrunden. Igårkväll räknade jag till nio stycken. Och de är inte små och diskreta utan de är av typen med tjocka, kompakta, äckliga kroppar. Inte så avslappnande som man kanske skulle kunna tro. Fedden hjälper väl till att ha kål på en del, men tom hon verkar ha tröttnat och gett upp.

Hur man blir gravid på landet

Det är lätt att ha fördomar om landsbygden och det är lika lätt att få dem bekräftade. Lisa kommer som bekant från Älmhult och är born and bred IKEA. Man skulle tro att den gigantiska apparat IKEA är där skulle hindra samhället från inavel, men det verkar som att IKEA-folket till stor del håller sig för sig själva och låter de utanför skaffa barn med sina halvsyskon. Det är min teori i alla fall.

För någon vecka sen trillade Lisa i trappen och landade på slutet av ryggraden så att hon vackert fick känna exakt var varenda kota satt. Vem vet, det kanske kan vara en bra sak att veta för framtiden? Lovar att uppdatera er om det skulle vara så att Lisa känner att det var en positiv upplevelse på sikt. Hon lyckades också slå upp handen. Lätt hänt, men ganska så klantigt också. Det här såret i handen visade sig vara svårare att få rent än man kunde tro så Lisa kontaktade sin vårdcentral. Att hon också var yr och mådde illa påpekade hon. De hänvisade henne till akuten.

Då har vi akuten, denna sjukdomens stöttepelare i Malmö. Jag har inte varit där sen de byggde om vad jag kan påminna mig och innan dess bara med andra. Ingen av gångerna har jag blivit sjuk av det. Inte av vårdcentraler heller vad jag kan påminna mig. Däremot fick ju katterna kattsnuva på djursjukhuset så det verkar vara ett farligare ställe. Lisa satt i alla fall vackert och väntade på sin tur, men var som man kan tänka sig inte särskilt högt prioriterad. När hon till slut fick prata med någon var de inte så intresserade av henne utan mer av att de skulle ringa och skälla på vårdcentralen som skickat dit henne för något så trivialt som ett sår. Lisa upplyste personalen om yrseln och illamåendet, men det var inget fick hon veta. Eftersom hon inte slagit i huvudet hade hon inte hjärnskakning alltså tog hon bara upp plats och tid och fick ta sig hem igen.

Gott så långt, Lisa fick ju sitt sår omplåstrat och det såg bra ut när jag fick mig det förevisat häromdagen. Jag ville dock inte lyssna på när hon skulle beskriva hur uppfläkningen av det varit. Enligt plan åkte Lisa upp till Älmhult för att ta det lugnt de sista dagarna av semestern Det var bara den där lilla detaljenatt hon ju fortfarande var yr och mådde illa. Hon kunde inte heller böja huvudet tilräckligt för att dricka ur en läskburk.

Nu är ju inte Lias dummare än att hon anade oråd av detta och därmed gick till doktorn i Älmhult. Lisa är ju inte inavlad, hennes pappa kommer från Tyskland och de har släkt från Malmö och grejor också, så uppblandad. Vill bara påpeka. Läkaren däremot vet jag inget om, men jag kan ana. Den här läkaren menade även denna på att eftersom Lisa inte slagit i huvudet hade det inte med fallet att göra. Istället var Lisa naturligtvis gravid. Den naturliga slutsatsen. I Älmhult blir man befruktad och får omedelbara symptom av att trilla i trappor och slå i ryggen. Lisa höll inte helt oväntat inte med eftersom hon visste att hon inte var på smällen (och inte är inavlad). Men så var det tydligen. De inavlade Älmhultsborna har uppenbarligen problem med att böja nacken bakåt. Måste vara jobbigt.

Lisa nöjde sig inte med utlåtandet av personen som misstänkt fuskat sig igenom sin sexåriga utbildning, alternativt hämtat hem den över mail från Fairfax University i likhet med Sven-Otto Littorin. Hon frågade sin kusin som är läkare och tyckte att det lät som tydliga symptom på spinal chock och rekommenderade Lisa att uppsöka sjukgymnast. Sat och gjort, Lisa åkte hem och gick till sin gamle knäkompis (det verkar som att Lisa har svårt att hålla sig upprätt rent generellt). När han testade genom att trycka lätt på ett par kotor svimmade hon nästan två gånger. Slutsatsen: spinal chock orsakad av trycket från smällen när hon slog i ryggen. Order om att inte sitta i onödan och att göra fåniga små övningar ett par veckor tills det är dags för återbesök. Också en undran från sjukgymnastens sida hur akuten i Malmö jobbar när de inte röntgar eller överhuvudtaget undersöker vid så tydliga symptom. Men läkaren där kanske också var från Älmhult (eller dylikt) och inavlat sig till att tro att det bara var graviditetsgnäll. Vad vet väl jag.

Vad man säljer

I mitt jobb ingår att ställa ut på mässor. För att få inspiration från andra montrar eller bara komma ifrån en stund brukar jag ta en sväng runt om i hallen vid tillfälle. På en mässa i våras blev jag dock lite ställd när jag kom till en monter där de såg ut att sälja eskortflickor från öststaterna. Om det var det de faktiskt saluförde vet jag inte. Min avsikt var att fråga monterpersonalen vad de sysslade med, men det visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom de satt med ryggen emot båda gångerna jag gick förbi och surfade (porr?) på sina laptops. Jag tog dock en bild på flickan som hade glömt klä på sig innan hon skulle borra eller vad det nu är man gör i stiletter och ena handen på huvudet.

Tanterna läste böcker på Mallis

Jodå, det lästes böcker! När vi skulle till Nice förra året hade jag beställt ett gäng skräpböcker genom Adlibris. Dessvärre uppvisade de en osedvanlig inkompetens och böckerna kom inte fram förrän ett par dagar in i semestervistelsen. Detta ledde till att jag tvangs ta en snabb tur till en bokhandel och istället köpa på mig riktig litteratur.

Skräpböckerna har betats av vid akut bokbrist under året som gått. En har dock legat och grott i hyllan och hade gjort så fortfarande om det inte varit för att Lisa frågat om jag hade någon chicklit hemma och detta var det närmsta jag kunde uppbåda. Så jag tog med mig Denise Rudbergs Ett litet snedsprång. Funderat på att läsa den? Gör det inte. Jag hade slängt den på plats om det inte varit för att det kan komma en bokbytarhylla någonstans någon dag så jag kan få en riktig bok för den istället. Jag vill inte ens beskriva händelseförloppet (det fanns inget) eller karaktärerna (plattare än en streckgubbe). Undvik.

Bok nr 2 som följde med var en deckare jag fått i present. Folk brukar ju läsa sånt på semestern så varför inte tänkte jag. Och ja, varför inte? Om man inte vill tänka, vill vara smått uttråkad och önska att boken ska ta slut kan jag verkligen rekommendera Mari Jungstedts Det fjärde offret. Tips.

Som tur var, var jag inte dum nog att bara ha med usel litteratur ur lättsamma genrer. Nej, jag tog också med den tredje boken i Fallen-serien Passion. Här talar vi kvalitet. Åtminstone om man gillar vampyrböcker à la Twilight, Southern Vampire Mysteries, Blue Bloods, Vampire Academy etc. Fast det handlar ju inte om vampyrer här utan fallna änglar. Mycket fint är det.

Sen tänkte jag att det skadar inte med lite finlitteratur och det var ett smart drag måste jag säga eftersom En dåre fri av Beate Grimsrud utan konkurrens är den bästa boken jag läst i år. Det är sällan man läser en bok som känns så äkta och tränger sig så nära inpå. Att få en inblick i psykvården hur den kan te sig från insidan och hur psykisk sjukdom kan upplevas av jaget. Fantastisk bok. Underbart språk. Den som inte tycker att den är bra förtjänar bara Rudberg och Jungstedt och ska hålla tassarna borta från min bokhylla.

Tanterna åker till Mallis

Tant 1: – Varför har killarna kalsonger innanför badbyxorna?
Tant 2: – Det är väl mode. Måste vara sjukt obekvämt, tar säkert tusen år att torka.
Tant 1: – Är det för att de är rädda att badbyxorna är genomskinliga?
Tant 2: – De kanske är rädda de ska få stånd och tänker att det håller nere det.

Tant 2: – Hon har glömt sätta på sig kjol. Eller är det en under linnet?

Tant 1: – Att klippa jeansshortsen så korta att fickorna hänger ut?
Tant 2: – När jag gjorde sånt sydde jag upp fickorna.

Tant 1: – Det hade varit bra om solstolarna var platta när man solar rygg.
Tant 2: – Hade vi inte bord i Grekland?
Tant 1: – Jo, ställde ölen på det.

Tant 1: – Undrar vad hon säljer.

Tant 1 & 2: – Jobbigt med vågor.

Tant 2: – Är det mode med string bland kidsen? Varför solar man annars i stringbikini?

Tant 1: – Kan inte folk sätta på sig något när de går och äter iaf.
Tant 2: – Måste vara obekvämt att klistra fast rumpa och lår på stolarna.
Tant 1: – Folk.

Tant 1: – Måste alla sola topless.

Tant 2: – När ska vi åka till Magaluf?
Tant 1: – Aldrig.

Tant 2: – Var är måsarna?
Tant 1: – Måsarna?
Tant 2: – Ja, de som skrattar sig hesa.

Tant 1: – I Nice blev vi erbjudna helikopter till Monaco.
Tant 2: – Här blir vi uppraggade av busschaufförer.
Tant 1: – Så heta vi är.

Tant 1 & 2: – Jobbigt med trapporna till bussen. Vi tar taxi.

Hinna med lite för mycket

Ibland är folk överambitiösa, ibland är man det själv. Som det här med att gå på både dop och bröllopsfest samma dag, i helt olika delar av Skåne. Det kan lätt låta som en dålig idé, men eftersom bröllopet hölls ute i ingenstans och det inte gick att varken ta sig dit eller därifrån medelst annat färdmedel än bil såvida man inte vill pytsa upp med ett par tusenlappar för taxin hem så gick det att lösa ändå. Kanske inte jättegoda marginaler, men men.

I kyrkan sov Noah. Han var väl inte så intresserad av det där kyrkliga och höll inte med Georges om att prästen var så sexig och sussade istället. Klokt val säger jag. Efter att Noah hade, om han lyssnat, fått höra om vilken syndig typ han är i egenskap av människa åkte vi hem till Bettan drack bubbel och åt smörgåstårta. Om någon tycker att det är konstigt att jag inte har några bilder på Noah från dopet så håller jag bara med. Jag lovar att han inte är en ful bebis även om jag förstår att det är det ni misstänker.

Ja, och sen var vi tvungna att hasta iväg precis innan tårtan. Hämtade upp Lisa och Werner på Ronnebygatan där en idiotbilist tyckte det var en bra idé att köra på min bil medan vi väntade på Lisa. Väntar fortfarande på att höra från försäkringsbolaget, får väl ringa dem antar jag.

Rebecca och Oskars bröllopsfest hölls i en lada utanför Jonstorp och det bjöds bubbel, vin, mat och dans! Mycket trevligt! Dock har jag inte en enda bild eftersom kameran passade på att dö lagom tills vi kom dit, men det är petitesser. Lisa har massor så fråga henne om ni vill se. Så länge har jag snott en bild från Beccas fb: