Nyckellösa

Det finns en del saker man inte skämtar om. Den första april tror folk i allmänhet att det är fritt fram att ljuga om vad som helst. En del hävdar att de ska börja hålla på andra lag, en del blir gravida, en del låter sina ungar fara i backen så det blir akut till sjukan, en del blir plötsligt religiösa etc. Tramsigt och osmakligt om vartannat.

Mina syskon och jag brukade som små och för det mesta också som stora alltid fira påsken i Skillinge med farmor och farfar. Om första april sammanföll med detta inledde farfar alltid dagen med att öppna gardinerna och hävda att det snöade. Det gjorde det ibland varpå man skulle kunna säga att vi blev dubbellurade eftersom vi först trodde honom, sedan kom på att han ljög och till slut insåg att han talat sanning. Sånt internt som är roligt i en familj, men inte för så många andra.

Första april i år började dock som ett aprilskämt. Ett mindre lyckat sådant. Vi var på bröllopsefterfest för Danne och Malin i Svedala den sista mars. Trevligt kalas på alla sätt. Det var mat, det var vin, det var dans. Allt som sig bör helt enkelt. Så tog vi taxin hem. Det kan eventuellt ha varit så att en del alkohol valsade omkring i blodet. Särskilt hos en i sällskapet, den som hade ansvar för nycklarna eftersom den andra bara hade med sig en kuvertväska som inte rymde några. Det gick i alla fall alldeles utmärkt att ta sig hem till vh. Det var när vi skulle in i byggnaden vi stötte på problem. Någon, fortfarande inga namn nämnda, kunde nämligen inte hitta nycklarna. Den spännande var-kan-nycklarna-vara-leken var i full gång. Leta i byxorna, leta i innerfickan på kavajen, leta i innerfickan på rocken, leta i de vanliga fickorna på kavajen. Utan resultat.

Inga nycklar alltså. Vem hade snott våra nycklar i natten? Vem ville sova hemma hos oss? Någon som ville träffa Fedden på småtimmarna? Så många frågor. Konstigt, konstigt. Men det fanns naturligtvis en förklaring. Den där någon hade nämligen inte tagit sin egen rock utan en annan persons på festen. Det blev ett par samtal till festen i försök att få rocken till Malmö. Det gick sådär.

Så det blev att med måttligt nöjda steg sätta den ena klackbeklädda foten framför den andra Västra Varvsgatan upp till hotellet mittemot Maxi. Förnedringen i att personalen skulle tro att vi hookat upp på fyllan och checkade in på hotell för att vara hemliga mot våra respektive uteblev dock. Den ena av oss stod nämligen som ett åskmoln och vägrade tilltala personen med fel rock. Ett sådär roligt aprilskämt alltså. Icke att upprepas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s