Uppdatering fingret

Det läker fint, men ser fortfarande ganska äckligt ut.

image

Annonser

Fast fotboll och kvinnosyn hänger ju sällan ihop

Det vet vi ju sen länge. Framför allt domare, men också spelare, är regelbundet horor och fittor, något Agron (Malmös capo) gladeligen påhejar. När det på en match förra säsongen sjöngs om att domaren var en hora och en liten kille bredvid mig frågade sin pappa vad de sjöng och han svarade att han inte hörde hjälpte jag dem på traven och berättade att de sjöng att de hatade kvinnor. Pappan såg stressad ut och sonen förvirrad.

Annars brukar vi högljutt fråga varför männen runt oss erkänner att de är torskar eftersom det rimligtvis är det enda sättet de kan veta att domaren är en hora, att de själva köpt honom. Det är ett lagbrott. Men att sjunga hatsånger och kvinnofientliga ramsor är positiv läktarkultur. Och det är inte bara i Mff, det låter likadant från de andra allsvenska klackarna också. Underligt att publiken minskar.

Till guldet 2004 fick Elanga spela med fotboja efter att ha misshandlat sin fru. I England hedrar fansen Ched Evans trots att, eller snarare tack vare att han våldtagit en kvinna och blivit dömd för det. Sunt. Mycket.

Nej, så Gerndt kanske inte är så underligt ändå. Det är ju bara kvinnor det handlar om. De är ju inte lika mycket värda männen. Det är klart att det är ett större snedsteg att komma tillbaka sent till hotellet vid en landslagssamling och därmed bli avstängd en tid än att misshandla den där lägre stående varelsen som vare sig har pung eller dobbar på skorna.

Svenska Fotbollförbundet…

Gerndt, ni vet myskillen som spelade för Hif och spöade sin fru? Han verkar ju vara en så härlig kille. Naturligtvis var det inte alls med mening han tog struptag på henne eller sköt ett skott på henne. Det är helt missförstått. Tanken att han skulle ha gett sig på henne fler gånger är naturligtvis också befängd. I så fall hade det väl funnits bevis? Så det är helt sunt av SvFF att tycka att eftersom det gått så lång tid sen den första domen nu ska han få möjligheten att spela i landslaget igen. Det har ju inte med värderingar att göra, utan bara ev strafftid.

Eller förlåt. SvFF lade ju till en rad där de förklarar sin syn på våld:

Svenska Fotbollförbundet tar avstånd från all form av kvinnomisshandel i allmänhet och hustrumisshandel i synnerhet.

De lägger alltså en värdering i civilstatus. En gift kvinna har högre värde än en ogift och det är följaktligen värre att misshandla henne än den ogifta. Kan vara bra för Gerndt att veta i fortsättningen att han ska akta sig för att gifta sig om han vill slå sina kvinnor i fortsättningen.

Det enda positiva i det hela är väl att Gerndt varit så förbenat dålig på sistone att det inte borde finnas någon chans för honom att bli uttagen.

Ships

Ships som i chips alltså. Jag äter en del. En del som i väldigt mycket. Det är ju gott. Lösgodis har nästan helt ersatts av den friterade potatisen. När jag var yngre var jag inte alls särskilt förtjust i det utan åt det mer för att det fanns där. Nu är det en grundläggande del i min vardags- och helgkost. Grillad kyckling med chips och dip har till exempel varit en klassiker i min familj sen spisen gick sönder en gång. Nu ingår rätten i standardsortimentet i Fedpalatset också. Jag äter de flesta chips, men säger bestämt nej till paprikasmak. Lättsaltade är ok, men dödens tråkigt och skulle aldrig köpa det själv. Tomatchips gillar jag inte heller. Helst ska det faktiskt vara gräddfil och peppar eller double red onion. De är de bästa just nu skulle jag säga.

När Jonas var i Japanland levde jag som säkert bekant är på chips i en och en halv vecka. Då provade jag två nya smaker: Texas Grilled Cheese & Onion och New York Baked Potato & Sourcream, båda från OLW. Naturligtvis köpte jag en dippa också och plockade ner cheese & chili i varukorgen. Om vi börjar med den så får den toppbetyg av mig! Syntetisk svag ostsmak, men med sting. Jag gillar. Chipsen däremot.. Grillad ost… Nja, men ändå bättre än bakpotatisvarianten. De smakade syntetisk potatis. Blä.

Image

Image

Bilderna har jag helt skamlöst snott från Camilla. Om hon misstycker får hon väl slå mig lite på jobbet på måndag. Hon har ju dessutom uppenbarligen dålig smak som gillade syntetpotatissmaken. Knäpp.

Ikväll ska jag äta surgrädde och peppar. Pålitligt.

Döda ett finger = dåligt

Det finns mycket man kan göra här i världen. En av dem är att vara så uppe i varv att man slinter med kniven och skär några fina millimeter in till nageln på sitt pekfinger när man lagar mat. Det tillhör inte det bästa. Jag har med Jonas hjälp egenhändigt tejpat ihop blodbadet och med lite tur blir det inte infekterat. Planen på att tvätta håret gick i stöpet. Allt man normalt gör som inbegriper ett finger får också räknas bort. Bra gjort. Verkligen.

Nu undrar jag bara hur länge jag ska ha detta tryckhopdragna plåster. Och egentligen om jag borde gå till vårdcentralen med det också. Men det tror jag inte. Vi fick ihop det så att det inte blött igenom och fingret har inte svullnat under tejpen. Det gör dock fortfarande förbannat ont två timmar senare. Spännande.

Dagis är farligt

Ofta handlar dagis-är-farligt-debatter om hur viktigt det är för barnen att vara med sina mammor och hur förråande dagismiljön är och andra tramsigheter. Det är inte det jag tänker på. Det är snarare vad dagis gör mot föräldrar som åsyftas här. Som vanligt tar vi Ninni som exempel. I onsdags hade de på dagis pratat om mat och vad man tycker om och sen hade barnen svarat på frågorna med följande svar:

– Vad tycker mamma om att äta?
– Linsgratäng. (Detta har då Ninni lagat uppskattningsvis två gånger i sitt liv.)

– Vad tycker pappa om att äta?
– Hamburgare. (Ganska neutralt om än lite tråkigt.)

– Vad tycker mamma om att dricka?
– Gult vin. (Här jublade naturligtvis Ninni.)

– Vad tycker pappa om att dricka?
– Öl. (Därmed tydligt att Vilda är barn till alkon.)

Barnens svar på frågorna ska tydligen sammanställas och delas ut så att alla får veta graden av trashighet hos barnens dagiskompisar –> dagis är farligt.